Varför köpa kollektivtrafikbiljett när man kan få betalt av staten för att ta bilen?
I finansplanen för 2018 (sid. 314) utlovar regeringen en översyn av reglerna för reseavdrag. Det är sannerligen inte en dag för tidigt. Idag kan den som bilpendlar till jobbet göra ett avdrag från den beskattningsbara inkomsten i deklarationen per körd mil på 18,50 kronor. Samma nivå gäller för den ersättning en arbetsgivare skattefritt kan ge en anställd som använder egen bil i arbetet.
Vid millenieskiftet var reseavdraget 15 kronor per mil. Det har sedan dess höjts fyra gånger till dagens nivå, som gällt sedan 2008. I samband med ändringen 2001 uttalade regeringen att avdragets nivå ska motsvara ”de kostnader som är direkt beroende av antalet körda mil, bl.a. slitage, bensin och reparationer” (Prop. 2000/2001:1. Finansplan, sid. 215). Samtliga de höjningar som genomförts sedan 2000 har av ansvariga regeringar motiverats med att drivmedelspriserna stigit.
Parallellt har dock bränsleförbrukningen i nya bilar sjunkit drastiskt. För nya bensinbilar sjönk den genomsnittliga förbrukningen mellan 2000 och 2016 från 0,83 till 0,55 liter per mil. För dieselmodeller har snittförbrukningen minskat från 0,65 till 0,5 liter per mil. Och under senare år har dessutom pumpriserna – trots höjda drivmedelsskatter – sjunkit (dock utan att någon regering föreslagit att avdraget sänks…).
En konsekvens är att bränslekostnaden – i löpande penningvärde – för att köra en traditionell bensin- eller dieselbil aldrig sedan millenieskiftet har varit är lägre än idag! (se diagram – effekten överdrivs en aning av att den verkliga drivmedelsförbrukningen särskilt hos de senaste modellerna i realiteten är högre än de certifierade värden).
Bilpendlare överkompenseras i allt högre grad, dvs. det blir efter hand allt mera attraktivt att välja bilen framför att åka kollektivt eller cykla till jobbet. År 2000 motsvarade reseavdraget för en ny bensinbil drivmedelskostnaden plus 7 kronor per mil, för en ny dieselbil drivmedelskostnaden plus 9 kronor per mil. Idag har skillnaden ökat till 10 resp. 11 kronor per mil. Den som pendlar i en bil som är yngre än 6-7 år kan numera dra nytta av ett avdrag som är 2-3 gånger drivmedelskostnaden.
Samtidigt som stat och kommun på olika sätt försöker uppmuntra medborgarna att ställa bilen och resa kollektivt, blir det således ekonomiskt alltmera fördelaktigt att istället bilpendla.
Reseavdraget beräknades för 7-8 år sedan orsaka staten ett skattebortfall på drygt fem miljarder kronor per år, en kostnad för medborgarna som i allt högre grad fungerar som en öronmärkt skattebonus för gruppen bilpendlare (varav majoriteten bor i storstadsområdena).
Denna kostnad är av allt att döma i snabbt stigande. I takt med att bilflottan elektrifieras kommer effekten att förstärkas mycket kraftigt. En ny Tesla drar knappt 2 kWh el per mil. En typisk kostnad för att köra elbil (eller laddhybrid) blir därmed kring 2 kronor per mil. Om man relaterar detta till att det tillåtna reseavdraget är 18,50 kronor per mil, inser man att den som skaffat sig en elbil eller en laddhybrid i många fall nog inte anser sig ha råd att välja bussen eller cykeln framför bilen. Varför köpa kollektivtrafikbiljett när man kan få betalt av staten för att ta bilen?
Hela systemet med reseavdrag är på väg att gå helt överstyr. Behovet av reformer är desperat.
Som alltid i dessa sammanhang finns det en påtaglig fördelnings- och regionalpolitisk aspekt. När frågan diskuteras brukar den exemplifieras med någon glesbygdsbo som pendlar 15 mil per dag i en begagnad Saab.
Men den typiske bilpendlaren bor i utkanten av någon av våra storstadsregioner, har ofta en marginalskatt på 55-60 procent och rattar en splitter ny bil, som i allt högre grad drivs med elmotor.
För några år sedan granskade konsultföretaget WSP fenomenet reseavdrag. Beträffande 2009 fann de bl.a.:
- – Andelen invånare som gör avdrag för bilpendling är högst i välbärgade villakommuner i utkanten av storstadsområdena, typ Håbo, Bollebygd, Lerum och Knivsta, där över 40 procent av skattebetalarna gjorde avdrag för bilpendling.
- – I Hallands och Uppsala län var andelen skattebetalare som gjorde reseavdrag 24 procent, i Jämtlands län endast drygt 15 procent.
I takt med att allt fler skaffar sig elbilar eller elhybrider kan man ana att motiven att välja bilen framför cykeln eller kollektivtrafiken kommer att öka. Avdraget är ju självklart mera värt för höginkomsttagare med hög marginalskatt än för skattebetalare med mera ordinära inkomster. Systemet leder till en rätt grotesk överföring av pengar från låginkomsttagare till höginkomsttagare, liksom från glesbygd (och faktiskt även från boende i stadskärnorna) till boende i välbärgade förorter.
Att förändra detta system på ett sätt som varken krymper arbetsmarknaderna eller göder en orimlig bilpendlingskultur, är ingen enkel uppgift. Den parlamentariska landsbygdskommittén ställde sig i januari i år bakom en övergång till den lösning som gäller i Norge och Danmark, dvs. att reseavdraget relateras till pendlingssträcka, oavsett vilket färdmedel man använder. Inte heller en sådan lösning är dock utan problem. För glesbygdsbor som är hänvisade till bilen skulle ersättningen sjunka drastiskt, vilket rimligen ytterligare skulle försämra arbetsmarknadssituationen. Behoven hos en trots allt förhållandevis liten grupp glesbygdspendlare försvarar dock inte miljardsubventioner till välbärgades bilpendling i precis de delar av landet som är bäst försörjda med kollektivtrafik.
Detta är ju fullkomligt skandalöst. Nu är väl inte elbilspenetrationen jättehög än, men det går ju snabbt framåt och spä även på med mer subventioner.
Man måste piska åsnan jättehårt för att den inte ska äta av morötterna.