Triumf för de pådrivande när Europaparlamentet röstade om klimatlag
Omröstningen i Europaparlamentet om unionens nya klimatlag blev en framgång för de partier och ledamöter som ytterligare vill öka tempot i EUs klimatarbete. För den svenska Europaparlamentarikern Jytte Guteland (S), som ansvarat för frågan och sett till att tuffa förslag lotsats fram till i vissa fall ganska tunna majoriteter, får nog utfallet betraktas som en personlig triumf.
Det ska samtidigt understrykas att på ett antal avgörande och nydanande punkter var de stora partierna ense. Det gäller till exempel beslutet att lagfästa att EU ska vara klimatneutralt 2050, att ett mål även för 2040 ska tas fram, plus att en ram för de totala utsläppen fram till 2050, en växthusgasutsläppsbudget, ska fastställas (mera om budgeten nedan).
De viktigaste punkterna där åsikterna gick isär, och där de mera progressiva krafterna segrade, gällde målet för 2030, där majoriteten fick igenom ett mål om minskning av utsläppen med 60 procent jämfört med 1990. Majoriteten var dock tunn – 352 mot 326.
Mot 60-procentsförslaget stod i första hand kommissionens helt färska (och av kristdemokrater och konservativa uppbackade) idé om ett nettomål på minus 55 procent. Målen är dock inte direkt jämförbara eftersom kommissionens förslag även inkluderar den årliga kolinlagring i landskapet på ett par hundra miljoner ton koldioxid som pågår inom EU-länderna. Inlagringen beräknas motsvara 2-4 procent av utsläppen 1990, vilket betyder att Kommissionens (kristdemokraternas/konservativas) förslag i realiteten skulle innebära en utsläppsminskning på 51-53 procent.
Parlamentet tog i praktiken endast ställning mellan dessa bägge förslag i sin helhet, och därför finns det ingen indikation om parlamentet till sist ändå kan tänka sig att införa ett ”nettomål” a la kommissionen, dvs. med inlagringen i landskapet inkluderat.
Beslutet om utsläppsbudgeten kan visa sig mycket kraftfullt. I ett av de kommenterande s.k. skäl, som föreslås inleda lagtexten, kopplar parlamentet beslutet om utsläppsbudgeten till en uppgift i kommissionens meddelande om klimatneutralitet från november 2018. I detta dokument konstateras att det återstående utsläppsutrymmet för EU, utifrån 1,5-gradersmålet, 2018-2050 uppgår till 48 gigaton koldioxid, motsvarande ungefär 12-13 års utsläpp på nuvarande nivå. Detta utrymme ska således räcka under 30 år.
Till det parlamentet avvisade hör förslag om att åter föra in s.k. internationella utsläppsminskningskrediter (som genererats av åtgärder utanför unionen) som en ersättning för inhemska utsläppsminskningar. Sådana krediter är en del av lagstiftningen till och med 2020, men har därefter utmönstrats ur EU-politiken. Ett förslag om att förbjuda direkta eller indirekta subventioner till fossila bränslen 2025, som miljöutskottet ställt sig bakom, röstades dock ned (möjligen mot bakgrund av att polska staten nyligen slöt avtal med polska fackföreningar om att stänga landets (olönsamma) kolgruvor tidigast 2049).
Några ytterligare viktiga förslag som parlamentet ställde sig bakom gällde inte klimatlagen utan annan EU-lagstiftning.
– Parlamentet vill att det i den s.k. styrningsförordningen skrivs in att länderna måste ge rätt till miljöorganisationer och andra civila aktörer att dra de egna regeringarna inför nationella domstolar om regeringarna inte ordnar seriösa samråd om de s.k. nationella energi- och klimatplaner (NECP) länderna måste lämna upprätta och lämna till kommissionen vart tionde år.
– En annan förändring parlamentet vill se är ett ”golvpris” på 100 euro per ton koldioxid under ansvarsfördelningsförordningen, ESR (som sätter tak för de enskilda länderna utsläpp utanför utsläppshandeln fram till 2030). Länder som minskat ESR-utsläppen mera än lagstiftningen kräver kan sälja ”överprestationen” till länder som inte klarat lagkraven. Idag styr marknaden priset, vilket betyder att ju fler länder som överpresterar, desto billigare blir det att underprestera. Med ett golvpris på 100 euro skulle det löna sig för medlemsstaterna att genomföra alla utsläppsminskningsåtgärder som kostar mindre än så.
– Parlamentet vill dessutom ytterligare skärpa koldioxidkraven på nya bilar.
Nästa steg är att medlemsstaternas regeringar måste enas om sin gemensamma ståndpunkt. Det kan ske när miljöministrarna möts 23 oktober eller 17 december. Motsättningarna är dock betydande, framför allt mellan öst och väst, och därför tippas det att frågan endast kan lösas av regerings- och statscheferna. I så fall riskerar beslutet att komma först i december.
Först därefter kan de så kallade trialogförhandlingarna där kommissionen, parlamentet och rådet ska jämka sina positioner, komma igång. Det brådskar. Redan i juni 2021 ska kommissionen presentera det batteri av lagförslag som ska säkra att målsättningarna i klimatlagen omsätts till konkret lagstiftning.
———————————
Klimatlag för EU i korthet – om Europaparlamentet får bestämma
|
Artikel |
Innehåll i korthet |
|
1 |
2050 ska EU vara klimatneutralt. |
|
2 |
2050 ska varje medlemsstat vara klimatneutralt. Från och med 2051 ska ”removals” (upptag av växthusgaser i sänkor) överstiga utsläppen av växthusgaser. Senast 31 maj 2023 ska Kommissionen presentera ett mål för 2040. Högst 12 månader efter att ett sådant mål antagits ska Kommissionen lämna förslag om de ändringar av EUs lagstiftning som krävs för att 2040-målet ska kunna nås. |
|
2a |
Till 2030 ska unionens utsläpp vara 60 procent lägre än 1990. Senast 30 juni 2021 ska Kommissionen lämna förslag om lagstiftning för att klara detta mål. Åtgärder mot utsläpp från luft- och sjöfart pekas särskilt ut. |
|
2b |
Senast 30 juni 2021 ska medlemsstaterna rapportera om det oberoende, nationella expertråd som ska finnas i varje land för att granska och stödja klimatpolitiken. Senast 30 juni 2022 ska Kommissionen, i samråd med de nationella expertråden, etablera ett expertråd på unionsnivå, European Climate Change Council (ECCC), med uppgift att granska och lämna förslag om unionens klimatpolitik. |
|
3 |
Senast 31 december 2021 ska Kommissionen fastställa hur stora de totala, återstående växthusgasutsläppen från unionen får bli i en särskild växthusgasutsläppsbudget. Senast 31 maj 2023 ska Kommissionen föreslå en utsläppsbana från det nya målet 2030 till klimatneutralitet 2050 som beaktar det mål för 2040 som samtidigt ska föreslås (se artikel 2) för beslut i parlamentet och ministerrådet. Kurvan ska säkra att växthusgasutsläppsbudgeten inte överskrids. Lagförslag baserade på den fastställda utsläppsminskningskurvan ska baseras på bästa aktuella kunskap och säkra att omställningen sker på ett kostnadseffektivt och socialt rättvist och jämlikt sätt. |
|
4 |
Senast 31 januari 2021 och därefter vart femte år ska Kommissionen fastställa en klimatanpassningsstrategi och då fokusera på de delar av befolkningen, näringslivet och naturen som löper störst risk att drabbas negativt. Senast 31 december 2021 och vart femte år därefter ska medlemsstaterna upprätta motsvarande nationella planer. |
|
4a |
Alla unionens institutioner, liksom medlemsstaterna, ska säkra att privata och offentliga ekonomiska satsningar främjar unionens klimatpolitik. |
|
5-7 |
Med start 30 september 2023 och därefter vartannat år ska Kommissionen presentera en utvärdering av hur klimatpolitiken lyckas såväl på unionsnivå som i respektive medlemsstat samt, vid behov, lämna förslag till förändringar i lagstiftning m.m. |
|
8 |
Kommissionen och medlemsstaterna ska säkra att alla aktörer i samhället får möjlighet att påverka och delta i förverkligandet av klimatpolitiken. En europeisk Klimatpakt ska etableras för att understödja detta arbete bland annat med uppgift att informera om klimatproblemen. |
|
9 |
Senast sex månader efter varje avrapportering (”stocktake”) till Parisavtalet ska Kommissionen utvärdera klimatlagen och återkomma till parlamentet och ministerrådet med eventuella förslag till förändringar. |
Bra – växthusgasutsläppsbudget är centralt i klimatvetenskapen, eftersom den globala uppvärmningen, med några deceniers fördröjning, är direkt proportionell mot våra ackumulerade utsläpp under fossileran. Omvänt ger ett temperatur-tak en global utsläppsbudget för hela fossileran.
MEN
”…kopplar parlamentet beslutet om utsläppsbudgeten…konstateras[!] att det återstående utsläppsutrymmet för EU, utifrån 1,5-gradersmålet, 2018-2050 uppgår till 48 gigaton koldioxid.”
Så stora tal är svåra att greppa och jämföra mellan länder. Skala därför ned till per capita. EU-medborgaren skulle då ha en återstående budget på ~100 ton CO2 för 1,5° (stämmer med EU-ambitionen att avsluta utsläppen först ~2050)
Hur stämmer det med _världens_ återstående budget för 1,5° ?
Enligt IPCCs 1,5°-rapport, som Greta ofta citerar, är _världens_ återstående budget för 1,5° några hundra gigaton CO2. Delad på knappt 10 miljarder människor blir den några tiotal ton per capita. Varför skulle EU-medborgaren få bränna flera portioner (~100 ton) av den efterrätt
som resten av världen bara skulle få en portion av (~50 ton) – efter den stora fossila brakfesten ?
Om vi tillåter uppvärmingen gå upp mot 2° då ?
Rättvis fördelning av den återstående globala budgeten för 2° ger världsmedborgaren ytterligare ~100 tonCO2/capita att bränna. Då ryms denna återstående EU-budget.
INTE för 1,5°.
Man kan kanske dessutom tycka att rika länder som Sverige och EU borde ta något ansvar för den stora fossila brakfest man avätit före efterrätten. Skillnader i brända ton per capita finns även mellan de rika länderna, men de har alla redan bränt sin rättvisa del av fossilerans globala budget för 2°, >450 ton/capita. T ex har EU historiskt förbrukat ~700 tonCO2/capita
(http://www.etc.se/debatt/klimatkonferensen-i-madrid-handlar-om-historisk-rattvisa)
medan Indien (~50 tonCO2/capita) och Kina (~150 tonCO2/capita) har kvar delar av en globalt rättvist fördelad 1,5°-budget (~300 tonCO2/capita).
Inte ens siktande mot 2° kan en återstående EU-budget på 48 GtCO2 sägas innebära någon klimaträttvisa. Bättre än detta missbruk av utsläppsbudgetar måste vi kunna – både Sverige och EU!
Hej Gunnar!
Har nu hunnit med att lusläs parlamentets beslut, och på den punkten du tar upp, är det mindre omvälvande än vad jag först uppfattade. Ändringen i styrningsförordningen handlar om att bl.a. miljöorganisationer garanteras rätten att dra regeringar inför domstol om de inte ordnar samråd kring de nationella energi- och klimatplanerna (NECP), inte om att de kan överklaga planernas innehåll. (Har justerat bloggtexten.)
Å andra sidan förefaller inte en sådan ordning orimlig. I förordningen stadgas att ländernas NECP ska bidra till den energi- och klimatpolitik som finns fastlagd i unionslagstiftningen. Att planerna gör det ska i första hand säkras genom den prövning kommissionen gör, men att miljöorganisationer också skulle kunna driva detta rättsligt låter inte helt orimligt. inte bara land utan även union ska med lag byggas.
Roligt för Jytte med en sådan framgång.
Men att miljöorganisationer ska kunna stämma de valda regeringarna i medlemsländerna och på något sätt kunna genomdriva EU-beslut är en helt motbjudande tanke. Det är en sak med en federalistisk struktur – det är inte heller särskilt kul – där enskilda tillförsäkras rättigheter som EU beslutat om. Men att enskilda rättssubjekt ska kunna gå EUs ärenden som ett korrektiv mot regering och riksdag är ju helt vansinnigt.