Ny EU-lagstiftning innebär att energianvändningen i Sverige måste minska
Av ”Fit for 55”, EU-kommissionens stora lagstiftningspaket om klimatet, som lanserades sommaren 2021, avslutades förhandlingarna mellan Europaparlamentet och ministerrådet om de tyngsta delarna – ”växthusgasbudgetlagarna” – under det tjeckiska ordförandeskapet hösten 2022 (de formella besluten togs våren 2023).
Två andra tunga delar av paketet slutförhandlades dock under svensk ledning (Ebba Busch) våren 2023 – energieffektivitetsdirektivet och förnybartdirektivet.
Den nya lagstiftningen kan få mycket stor betydelse för hur det svenska energisystemet kommer att utvecklas.
– Med det nya energieffektivitetsdirektivet sätts ett tak för den totala slutanvändningen av energi inom unionen 2030 som är ca 20 procent lägre än användningen 2021. Kravet på Sverige kommer att hamna på ungefär samma nivå. Det här kan potentiellt skapa stora problem för den gröna industriomställningen eftersom denna förutsätter en kraftigt öka elanvändning.
– Omgörningen av förnybartdirektivet betyder att andelen förnybar el i den svenska energiförsörjningen till 2030 måste öka till mer än 76 procent (jämfört med 63 procent 2021). Det här är knappast i linje med den nuvarande utveckling där användningen av förnybara drivmedel 2024 väntas minska kraftigt, samtidigt som regeringen vill bygga ut (den icke förnybara) kärnkraften.
I en bilaga till den ESO-rapport om unionens nya ”växthusgasbudgetlagar” som gavs ut i juni, som idag publiceras, diskuterar jag innehållet i den nya lagstiftningen och tänkbara konsekvenser för Sverige.
Ladda ned och läs!
På DNdebatt finns en sammanfattning med åtgärdsförslag.
Hej Lars!
Jag kan inte svara på hur svenska förhandlare resonerade 2007-2009 då nuvarande grundregler för ESR-sektorn spikades. Basåret 2005 är knutet till att unionen 2004 fick 10 nya medlemmar, de flesta tidigare östeuropeiska kommuniststater. Jag tolkar din fråga som att du bedömer att det skulle vara svårare för Sverige att 2005- minska sina utsläpp med 50 procent än för t ex Bulgarien att minska sina med 10 procent (vilket ESR kräver). För det första är jag inte så säker på att det verkligen förhåller sig på det viset, inte minst med tanke på den betydligt lägre betalningsförmågan i Bulgarien. För det andra så är åtagandena i ESR i praktiken ett utfall av en politisk hästhandel, som t ex ger möjlighet för Sverige att årligen utvidga sin ESR-tilldelning med 865 000 ton genom att avstå från att auktionera ut 865 000 utsläppsrätter under den reguljära utsläppshandel. Någon motsvarande möjlighet finns inte för t ex Bulgarien.
Hej Ernst!
Enligt Energimyndigheten innebär det omarbetade förnybartdirektivet att andelen förnybar energi av den slutliga energianvändningen 2030 måste vara minst 76 procent. Det sätter en gräns för hur mycket kärnkraft som kan tillföras. Om man teoretiskt tänker sig att det exporteras en massa el från svenska kärnkraftverk skulle det kunna byggas ytterligare kärnkraftverk i Sverige, men om vi får ett läge där en lägre andel el än det senaste decenniet exporteras, minskar utrymmet för kärnkraft i den svenska energimixen.
Tack för intressanta bloggposter. Jag lyssnade nyss med stort intresse till dig i podcasten om John Hasslers utredning.
Fit for 55, inklusive dess nationella mål, är ju spikade, och jag inser att det inte är mycket lönt att gnälla över hur bördefördelningen inom ESR ser ut. Men hur kunde svenska förhandlare gå med på beting som utgår från utsläppen 2005? Redan på 1900-talet var ju både den svenska elproduktionen och den svenska bostadsuppvärmningen i stort sett fri från utsläpp av växthusgaser. Inom andra EU-stater, till och med Danmark och Finland, baseras el och uppvärmning fortfarande på fossila bränslen, åtminstone naturgas, och de har lågt hängande frukter som Sverige redan plockat. Varför krävde man inte mål formulerade i absoluta termer, t ex kg utsläpp/invånare (i princip, såklart måste de anpassas för respektive lands industristruktur, klimat osv)?
Hej!
I ovanstående beskriver du kärnkraft som icke förnybar (stämmer) och anger att det därför inte finns förutsättningarna att kunna öka den (som regeringen vill).
Kärnkraft ingår dock i EU:s taxonomi (i Complementary Climate Delegated Act) och tillåter ett antal verksamheter som t. ex.
– Nya kärnkraftverk för energiproduktion, som kommer att använda bästa tillgängliga befintliga teknik (generation III+), ska erkännas fram till 2045 (datum för godkännande av bygglov).
– Ändringar och uppgraderingar av befintliga kärnkraftverk för förlängning av livslängden kommer att erkännas fram till 2040 (datum för godkännande av den behöriga myndigheten).
Innebär det inte att det finns utrymme att öka kärnkraften (om man sä vill)?