Nej, HYBRIT minskar inte utsläppen – inte heller vindkraften
I en mycket uppmärksammad artikel i Ekonomisk debatt hävdar tre ekonomer att det vore bättre för klimatet om den nya el (i första hand vindkraft), som är tänkt att användas för att producera vätgas för tillverkning av ”fossilfritt stål” i Norrbotten (bl.a. vid den nya anläggningen HYBRIT), istället exporterades till kontinenten och där utnyttjades för att ersätta el från kolkraftverk.
I morse fördes i Sveriges Radios P1-morgon en förvirrad diskussion om detta mellan en av artikelförfattarna, Magnus Henreksson, professor i nationalekonomi, och Svante Axelsson, som leder regeringens projekt ”Fossilfritt Sverige”.
Hela utgångspunkten för debatten är emellertid tokig, vilket beror på EUs klimatlagstiftning. För HYBRIT-projektet kommer inte att minska utsläppen. Inte heller de planerade vindkraftssatsningarna. Det fungerar helt enkelt inte så. Vilket har med EUs utsläppshandelssystem, EU ETS, att göra (det är typiskt att detta system inte omnämns i Ekonomisk debatt och heller inte berördes i morgonens radiodebatt).
Utsläppshandel kallas på engelska ”cap-and-trade”. Politikerna sätter ett tak för hur stora utsläppen får bli och låter sedan betalningsviljan hos de aktörer som omfattas av handeln avgöra var utsläppen ska äga rum. Det är lagstiftarna ensamma som avgör hur stora utsläppen blir, inte marknaden eller teknikutvecklingen (med ett litet förbehåll för den s.k. MSR-mekanismen, som jag ska återkomma till).
Så har reglerna för utgivning av nya utsläppsrätter inom EUs utsläppshandel stegvis stramats åt. ”Beslut 2018” är nuvarande regler. ”Kommissionen 2021” den modell EU-kommissionen föreslog i juli i år, ”Alternativ” mitt eget förslag.
Den europeiska utsläppshandeln, EU ETS, började fullt ut fungera 2013. Den byggde då på beslut som tagits av EUs ministerråd (=regeringarna) och Europaparlamentet 2008, och innebar att utgivningen skulle pågå fram till 2067, med en år för år allt mindre utgivning (grå staplar i figuren).
2018 beslöts att utgivningen av utsläppsrätter (EUA) skulle trappas ned snabbare och avslutas redan 2057 (blå staplar – detta är desa regler som för närvarande styr).
Sedan 30 juni i år gäller EUs nya klimatlag som innebär att unionens nettoutsläpp (utsläpp minus ökning av naturliga kollager) 2030 ska vara minst 55 procent lägre än 1990. 2050 ska unionen vara ”klimatneutral”.
För att klara 2030-målet måste utsläppen inom utsläppshandeln 2030 vara nere i ca 725 miljoner ton. Det är ungefär hälften så mycket som 2019.
Mot denna bakgrund föreslog EU-kommissionen i juli att utgivningen av nya utsläppsrätter ska minska nästan dubbelt så fort som enligt nuvarande regler. Går förslaget igenom kommer utgivningen att upphöra redan 2040 (svarta staplar). I så fall skulle det för närvarande återstå ett totalt framtida utsläppsutrymme för de verksamheter som omfattas av utsläppshandeln (tung industri, storskalig el- och värmeproduktion samt flyg inom EES) på knappt 16 miljarder ton koldioxid (med nuvarande regler är det återstående utrymmet drygt 30 miljarder ton). När detta utsläppsutrymme utnyttjats är det i princip förbjudet för de verksamheter som omfattas av systemet (t.ex. stålverk och kolkraftverk) att släppa ut koldioxid.
Hur stort det återstående utsläppsutrymmet är, påverkas inte av om SSAB producerar ”fulstål” eller ”fossilfritt stål”. Att det byggs en massa vindkraftverk i Sverige som levererar en massa el betyder inte att det politiskt beslutade utsläppsutrymmet blir vare sig större eller mindre, och det spelar heller ingen roll om vindkraftselen förbrukas i Sverige eller i Polen och Tyskland.
Poängen med HYBRIT och den planerade vindkraftsutbyggnaden är att SSAB tack vare de nya satsningarna kan fortsätta att producera stål även sedan utgivningen av utsläppsrätter upphört. Några ytterligare effekter utöver utsläppshandelns regler uppnås inte. Satsningen lär däremot betyda att efterfrågan på utsläppsrätter minskar, vilket leder till lägre marknadspriser på EUA (vilket i sin tur kanske kan hålla liv i något kolkraftverk lite längre). Men storleken på utsläppen bestäms således av EU-direktivet, och påverkas inte av HYBRIT-satsningen.
Exporteras den nya vindkraftselen till Tyskland eller Polen istället för att förbrukas i HYBRIT, kommer elpriserna på kontinenten antagligen att falla (vilket ytterligare lär försämra lönsamheten hos den återstående kolkraften och därför påskynda dess avveckling) men de totala utsläppen inom systemet påverkas inte.
Det hela brukar kallas ”vattensängseffekten”: Trycker man ned utsläppen på ett ställe inom systemet, så kommer de att öka någon annanstans.
Så nej. HYBRIT minskar inga utsläpp – inte heller vindkraften.
Dock finns, som jag tidigare noterade, på marginalen en faktor som delvis punkterar ”vattensängseffekten”: ”MSR-mekanismen”. Den betyder att i varje fall under de närmaste 3-4 åren leder lägre utsläpp från de ingående verksamheterna till att oanvända utsläppsrätter kommer att plockas ur systemet, vilket i sin tur begränsar det återstående, totala utsläppsutrymmet.
I korthet innebär MSR-mekanismen att om det vid utgången av ett år finns mera än 833 miljoner oanvända utsläppsrätter ute på marknaden (hos företag som omfattas av handeln eller hos banker, mäklare etc – kallas TNAC, Total Number of Allowances in Circulation), så ska den auktionering av utsläppsrätter som löpande sker på medlemsstaternas uppdrag kommande år (1/9-31/8) minska med motsvarande 24 procent av TNAC vid senaste årsskiftet (ja, det är precis så här komplicerat…). De EUA som undandras auktionering placeras i stället i en marknadsstabilitetsreserv (MSR) som fr.o.m. 2023 vid utgången av varje år kommer att tömmas på det antal utsläppsrätter som överstiger en viss nivå (kommissionen föreslog i juli 400 miljoner EUA). De överskjutande utsläppsrätterna kommer att annulleras och således aldrig komma ut på marknaden. Tack vare MSR-mekanismen blir ”the cap” aningen lägre än politikerna bestämt.
Syftet är inte i sig att skärpa politiken utan att få ned TNAC så att ”överskott” och låga priser motverkas, och så att storleken på de löpande utsläppen hamnar närmare den årliga utgivningen av nya utsläppsrätter.
MSR-mekanismen har haft stor effekt på marknaden. Reserven innehöll vid senaste årsskiftet nära 2 miljarder utsläppsrätter. Vid årsskiftet 2023/24 väntas en megaannullering på mer än två miljarder EUA. Och mekanismen har bidragit till att priset på utsläppsrätter sedan 2018 stigit från 10 till 60 euro per styck (fast nog mindre än de flesta föreställer sig).
Mekanismen betyder inte att ”vattensängseffekten” är satt ur spel, långt ifrån, men den betyder att lägre utsläpp för närvarande (=så länge TNAC överstiger 833 miljoner) begränsar det totala antalet utsläppsrätter som framöver kommer ut på marknaden en aning.
När hela systemet stramas åt kommer dock MSR-mekanismen att sättas ur spel och vattensängseffekten att återkomma fullt ut. När detta kommer att inträffa går inte att exakt förutse, men med den nya klimatlagens tuffa villkor kommer en nedtrappning i stil med den kommissionen föreslagit att bli oundviklig. Det mesta talar för att ”vattensängseffekten” återkommer om 3-4 år, dvs. MSR-mekanismen lär knappast få någon betydelse för klimatnyttan hos de nya vindkraftverken och stålverken i Norrbotten.
En viktig fråga att fundera på är dock om det verkligen är smart att upphöra med nyutgivningen av utsläppsrätter så snabbt som kommissionen föreslår. En bättre strategi kan vara att ta i lite hårdare i början och i gengäld förlänga nyutgivningen av utsläppsrätter till 2050 t.ex. enligt de röda staplarna i diagrammet ovan (”Alternativ”). Såväl de totala utsläppen som utsläppen 2030 blir desamma vare sig man väljer kommissionens nedtrappningsschema eller den alternativa nedtrappning jag skisserar, men jag föreställer mig att de samhällsekonomiska kostnaderna skulle kunna sänkas med en flackare utfasning.
Slutligen kan det (med tanke på den ständiga debatten om skogen och klimatet) vara värt att notera att lika lite som fossilfritt stål eller mera vindkraft i sig bidrar till lägre utsläpp inom utsläppshandeln, har en ökad användning av bioenergi några effekter på dessa utsläpp. Skogen kan ge oss klimatneutral energi, men utsläppen inom utsläppshandeln (där fjärrvärmen och skogsindustrin ingår) påverkas inte av om vi använder mycket eller lite bioenergi.
Detta är ingen åsikt, utan en paradoxal konsekvens av hur den lagstiftning som reglerar utsläppshandeln är konstruerad. Debatten skulle vinna på om fler försökte ta till sig detta.
Hej och tack för alla kommentarer.
Min poäng med bloggen om Hybrit och vindkraft är att vi måste hitta ett sätt att beskriva effekten av olika åtgärder på klimatområdet som stämmer med verkligheten. Det duger inte att slappt låta påståenden om att utsläppen faller därför att vi bygger vindkraftverk eller börjar tillverka stål av vätgas istället för kol okommenterat florera i den allmänna debatten. Att låta det fortgå är att göra det allt svårare för folk att förstå.
Om det funnes en någorlunda förståelse av hur nuvarande lagstiftning fungerar skulle Magnus Henreksson et cons aldrig fått sin förvirrade text publicerad i Ekonomisk debatt. Texten är ett klavertramp av författarna, men i lika hög grad av redaktionen för Ekonomisk debatt.
Så här: ”Stål utan kol” betyder att vi troligen kan fortsätta använda stål även sedan koldioxidutsläppen förbjudits. Kul!
Vindkraft betyder att vi kan använda mera el utan att påverka klimatet och elbilar att vi kan köra bil trots att fossila drivmedel inte längre tillåts (eller har gjorts ohemult dyra med hjälp av skatter).
Men för att utsläppen ska falla måste vi stänga traditionella stålverk, sluta producera el av kol, och förbjuda försäljning av fossila drivmedel. Det finns ingen automatik som leder till att de nya vettiga alternativen slår ihjäl de gamla, ohållbara.
Naturligtvis betyder teknikutvecklingen liksom hur marknaden utvecklas för ”klimatneutrala” produkter en hel del för i vilken takt politiken förmår skruva åt kranarna och införa de nödvändiga förbuden. I enstaka fall räcker nog teknikutveckling ensam för att döda marknaden för fossila lösningar.
Men för att säkra utsläppsminskningarna minskar krävs att de politiska kranarna dras åt.
Inser nu att ungefär det jag skrev står i din text.
”Poängen med HYBRIT och den planerade vindkraftsutbyggnaden är att SSAB tack vare de nya satsningarna kan fortsätta att producera stål även sedan utgivningen av utsläppsrätter upphört.”
Bra text som många borde läsa.
En invändning (som ev är fel) är väl att vindkraft, hybrit etc måste ske någonstans, någon gång för att utsläppshandelsystemet I slutänden ska fungera. Utan hybrit, vindkraft etc kommer ju priserna på utsläppsrätter öka och till slut bli oändligt höga, och om då ingen sett till att producera fossilfri energi kommer vi ha ett enormt energiunderskott. Jag tror få tror vi kommer kunna nå noll utsläpp genom endast energieffektivisering. Eller tänker jag fel?
Hur påverkas export import till länder utanför EU? Gynnas import från Kina som där orsakar utsläpp och missgynnas export till Kina av vad som orsakar utsläpp i Sverige? Skulle gärna höra mer om vad färre och dyrare utsläppsrätter i EU med syfte att göra EU till ledande ”kontinent” medför i handeln med icke EU-länder.
Hej Magnus!
Tack!
Intressant som vanligt, men …
Debatten skulle vinna på om du och rätt många fler försökte ta till sig att skogen inte alls kan ge oss klimatneutral energi. Skogsindustrin är vår värsta klimatförstörare, och orsakar dubbelt så stor klimatskada som alla andra svensk industrier och medborgare sammanlagt.
Magnus, bra påpekanden om att ETS och det ramverk systemet sätter helt glöms bort i debatten. Det borde vara det första som nämns i dessa diskussioner om sammanhang och detsamma gäller t ex diskussioner/debatter om el för elfordon i EU. ETS kommer göra elen mer och mer fossilfri framöver i EU. Håller dock med Mikael med flera att du (som du vet att jag brukar framföra) betraktar taket som ett ganska fast tak som inte lätt kan ändras med politiska beslut. Sanningen är ju att med tuffare styrmedel som komplement till ETS kan det bli lättare att skärpa taket ytterligare framöver. Den fight om ”rebasing” som bl a vi från miljörörelsen nu driver(där flera 100 miljoner utsläppsrätter bör annulleras före 2023) och som du själv lyfter som alternativ skulle inte vara möjlig att driva om det inte var så att utsläppsnivån under det befintliga årliga ”taket” i ETS. Et resultat av ETS-prisnivå andra incitament, t ex styrmedel till följd av RED & EED, och andra händelser drivit ner . Satsningar på förnybart och fossilfritt stål kan göra framtida skärpningar av ETS genom politiska beslut betydligt lättare att genomföra.
Ja, det är ofta EU-ETS realiteter glöms bort. Jag tycker dock att du har ett snävt perspektiv. Om man genom billiga, miljövänliga lösningar kan minska priset på utsläppsrätter så blir det också lättare politiskt att hålla fast vid takets nya utsläppsminskningstakt eller till och med sänka taket snabbare vid behov. Poltiska beslut kan som bekant ändras. Beträffande tillverkning av stål utan att använda kol som reduktionsmedel i processen så kan en sådan teknikutveckling påverka ståltillverkningen utanför EU vilket i så fall minskar de globala koldioxidutsläppen.
Det är nog klart att det inte direkt påverkar utsläppen med Hybrit. Däremot vore det en väldigt stor nackdel om man inte jobbade på detta. Man vet t.ex. aldrig när reglerna för ETS ändras nästa gång.
Magnus –
Ja ocn nej!
Hybrit och vindkraft minskar inte de TOTALA utsläppen inom EU. Det är neddragningen av utsläppsrätter som TVINGAR fram det (genom handel).
Bra förtydliganden som behöver göras om och om igen –
MEN 3 kommentarer:
1. Henreksson m fl artikel i Ek Debatt beskriver på ett intressant sätt utsläppseffekten av alternativa användningar av vind- o solel – men det gäller IDAG och tar inte hänsyn till utsläppsramens successiva minskning, något som inte ens diskuteras, vilket är rn sytor svaghet. De övriga resonemangen om teknikneutralitet och funktions- eller ”missions”-upphandling är väl värda en diskussion.
2. Din figur visar ju hur det TVINGANDE TAKET av politiker/EU kan justeras över tiden. Så OM Hybrit, vätgas m fl projekt visar sig framgångsrika så KAN detta leda till att en ÄNNU SNABBARE UTSLÄPPSKURVA FRAMGENT beslutas om. I den meningen kan de ha effekt på utsläppen (på kurvan eller på fortsatta MSR-mekanismer) – och som jag förstår det är en av grunderna bakom att dessa ”långsiktiga spelregler” faktiskt ska gynna teknikutveckling som snabbar på. utsläppsminskningarna.
3. Om vind- och solel i ännu snabbare takt används för fordonstrafiken i st f kolkraft så lär ju behovet och priserna på utsläppsrätter öka – och påskynda omdaningen inom ETS-systemet! Det blir ju därför viktigt att regelsystemen fordonssektorn resp ETS-systemet ”harmoniseras” m a p effekterna – även om inte fordonssektorn ”förs in” i ETS-systemet.
Bra Magnus (som vanligt)!
Det är märkligt att debatten så mycket handlar om saker som inte har någon betydelse. EU ETS ger unionen kontroll över unionens utsläpp inom de sektorer den omfattar. Den utvidgning som nu föreslås innebär om den genomförs att unionen skaffar sig kontroll över merparten av de aggregerade utsläppen, vilket förstås är jättebra. Märkligt att inte detta, hur snabbt nedtrappningen ska gå och implikationerna av det alls fått genomslag i den svenska debatten. Regeringen får kritik från opposition och Klimatrådet för att inte tillräckligt görs för att transportsektormålet nås trots att det blir (och nästan redan är) helt irrelevant för utsläppen inom EU om kommissionens förslag genomförs.
Magnus, jag uppskattar din pedagogik och delar din frustration över att ETS aldrig tas med i beräkningen när media, tyckare och vanligt folk diskuterar raffinaderiutbyggnader, husbyggnadmaterial och andra frågor. Det är verkligen ett underbetyg åt Main Stream Media att dom inte förklarar ETS för svenskarna utan underblåser konflikter som inte finns.
Färgtabben korrigerad. Tack, Stefan!
Jag har alltid ansett handeln med utsläppsrätter som ett stort humbug ända från början.
Men jag försöker ’ta till mig’ ditt resonemang här, Magnus, där du försöker föreslå en något justerad EU-lagstiftning för att verkligen nå zero netto-utsläpp inom EU per år 2050 utan alltför stora samhällskostnader. Vet ändå inte om jag tror på ETS överhuvudtaget, men det är ju en realitet… För övrigt, systemet utelämnar tydligen hela transportsektorn. Och hur funkar det med handeln mln EU och länder utanför EU?
Men tack, Magnus, för att du håller sån stenkoll på dessa komplexa frågor! Alltid värdefull läsning!
Hej Magnus
Jag köper fullt ut det matematiska resonemanget, men tänker att det också finns en politisk dimension. Fossilfritt stål och liknande satsningar gör det lättare att hålla väljarna hoppfulla inför framtiden och därför rösta på partier som vill skärpa utsläppsreglerna istället för populistiska ”riv ned EU:s förtryckande utsläppssystem”- partier. Därför bidrar satsningarna indirekt till att stärka handelssystemet.
Tack för bra och utbildande redogörelse! Dock är det ändå såklart på det viset att åtgärder som hybrit och nya vindkraftverk är förutsättningar för att politikernas beslut om utsläppstak ska verkställas. Och svensk vindkraft kan ersätta fossilolja i Sverige och andra länder tex genom att bensinbilar ersätts med elbilar, och det styrs inte av utsläppshandeln. Det ska man också förstå. Det är lätt att tro annars att du inte tycker att ny förnybar energi gör någon nytta (för det är lätt att bli förvirrad av all komplexitet).
Utan att ha läst ekonomernas artikel kan jag tänka mig att de tänker fritt, som tex att det skulle vara bättre att byta det komplicerade utsläppshandelssystem som du beskriver, mot något enklare och effektivare och som omfattar hela ekonomin. Jag har själv varit väldigt mycket för det, men vacklar nu då det är en enorm koloss att ändra på och tiden är kort.
I 3:e stycket från slutet står det svarta staplar, ska vara röda.