Nationell utsläppshandel krävs för säkra att Sverige lever upp till EU:s klimatlagstiftning
Denna text publicerades ursprungligen i Dagens Industri fredag 27 september 2024.
Nationell utsläppshandel krävs för att säkra att Sverige lever upp till EU:s klimatlagstiftning
EU:s nya klimatlagstiftning betyder att de svenska utsläppen 2021-2030 utanför nuvarande utsläppshandel (”ESR-utsläppen”) inte får överstiga en utsläppsbudget på drygt 270 miljoner ton koldioxid.
Regeringen tror att Sverige kommer att klara detta. Det är inte omöjligt, men regeringens förhoppningar bygger på prognoser med stora osäkerheter. Detta underströks av både finansministern och klimat- och miljöministern när de i veckan presenterade klimatavsnittet i budgetpropositionen. Små avvikelser räcker för att prognoserna helt ska spricka.
Osäkerheten skulle kunna minskas betydligt genom att inrätta en nationell utsläppshandel, ett sorts ransoneringssystem där man genom att begränsa den totala utgivningen av utsläppsrätter säkrar att utsläppsbudgeten inte överskrids. Bränslebolagen köper utsläppsrätter i auktioner som de i efterhand lämnar in för att täcka de utsläpp deras försäljning genererar. Staten får betydande intäkter som kan användas för att underlätta omställningen.
Till skillnad mot andra lösningar som koldioxidskatt, reduktionsplikt och elbilssubventioner ger utsläppshandel samhället fullständig kontroll över utsläppen. De blir varken mer eller mindre än det antal utsläppsrätter som ges ut.
Att införa ett sådant system i Sverige är inte komplicerat eftersom det kopierar det nya, unionsövergripande utsläppshandelssystemet ETS2, som startar 2027. Staten behöver etablera en plattform för auktioneringen och se till att en andrahandsmarknad etableras. Deltagare blir precis samma svenska aktörer som omfattas av ETS2 (ett par hundra bränsleföretag). De måste lämna in exakt lika många utsläppsrätter under det nationella systemet som under ETS2 – en utsläppsrätt per ton koldioxidutsläpp, utan ny byråkrati.
Vårt förslag gör biobränslen mera konkurrenskraftiga samtidigt som en sund prispress skapas (i motsats till reduktionsplikten). Därmed begränsas de prishöjningar utsläppshandeln väntas orsaka.
När ingen längre behöver oroa sig för ifall Sverige klarar EU-kraven eller ej, kan politiken fokusera på att underlätta för medborgare och företag att dels hantera de oundvikliga prishöjningarna på fossil energi, dels ta sig ur fossilberoendet.
Hur många utsläppsrätter som bör ges ut är ännu osäkert. Lyckas vi inte öka upptaget av kol i skog och mark minskar det tillåtna utsläppsutrymmet och därmed antalet utsläppsrätter som kan ges ut. Här finns betydande anledning till oro.
En tredjedel av de svenska ESR-utsläppen utgörs av metan och lustgas från jordbruket. Dessa utsläpp berörs inte av ETS2 och bör inte heller ingå i ett svenskt system. Ju bättre vi lyckas minska dessa utsläpp, desto fler utsläppsrätter kan ges ut. Samma sak om vi lyckas köpa utsläppsutrymme från andra medlemsstater.
Beslut om ett nationellt system måste tas i början av 2026. När systemet sjösätts 2027 kommer de osäkerheter vi berört att ha minskat. Antalet utsläppsrätter som ges ut måste dock vara tillräckligt lågt för att ge marginaler för återstående osäkerheter.
En nationell utsläppshandel kommer att höja priserna på fossila bränslen utöver vad som följer av ETS2, men sannolikt inte särskilt mycket. Priserna i det nationella systemet kommer att påverkas av priserna inom ETS2. Blir ETS2-utsläppsrätterna dyra, blir de nationella utsläppsrätterna billiga, och tvärtom.
Handelssystemen kommer att ge mycket stora, nya intäkter till statskassan. Vid ett snittpris inom ETS2 på 50 euro per utsläppsrätt 2027-2030 får staten intäkter på runt 25 miljarder kronor, vid högre priser ännu mera. Vid en utgivning inom det nationella systemet av 60 miljoner utsläppsrätter och ett snittpris på 10 euro tillkommer ytterligare kring 7 miljarder kronor.
Tillsammans med 5 miljarder kronor från EU:s sociala klimatfond som öronmärkts för Sverige får svenska staten stora nya resurser för att underlätta omställningen för medborgare och företag.
Vi kan inte identifiera något enklare och bättre sätt att säkra att Sverige klarar EU-kraven än en nationell utsläppshandel. Debatten borde därför inte handla om förslaget bör genomföras eller ej, utan om hur vi bäst använder dess intäkter.
John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, regeringens utredare om Sveriges klimatstrategi i ljuset av EU:s Fit for 55
Magnus Nilsson, miljökonsult, klimatpolitisk analytiker, författare till ”Temperaturhöjning i klimatpolitiken – en ESO-rapport om EU:s nya lagstiftning i svensk kontext”
Verkar vara ett klokt förslag. Förmodligen alldeles för klokt. Jag gissar att författarna har kunnat presentera detta för regeringskansliet och regeringen redan, och fått kalla handen. Och därför presenterar det som en debattartikel. Finns det något tecken på att den här regeringen är beredd att göra någontingsomhelst för att minska utsläpp av växthusgaser?
Vilket underbart förslag för att ta ett steg på vägen mot Parisavtalet. Förstår att mycket mer behövs men varje pusselbit är ju viktig.
Tack till er för era insatser.
Hoppet om att TIDÖ- fundamentalisterna skall säga ja lever trots allt i mig om dock långt inne..
mvh
Håkan