Minskade utsläpp inom utsläppshandeln betyder antingen ingenting – eller jättemycket
Kanske gör minskade utsläpp under 2023 från de stora energi- och industrianläggningarna inom EUs utsläppshandelssystem stor klimatnytta. Kanske är det viktigt att det stora oljekraftverket i Karlshamn inte startas.
Men det kan faktiskt också vara så att det inte spelar någon roll för klimatet om utsläppen inom systemet ökar eller minskar i år. Kanske gör det detsamma om Karlshamnsverket står stilla eller om man eldar på för fullt.
Problemet är att vi inte kommer att veta om det ena eller det andra gäller förrän i juni nästa år.
Konstigt? Det handlar om ”the Swedish proposal”, marknadsstabilitetsreserven och den så kallade vattensängseffekten. Om några paradoxala eller rentav bisarra effekter som följer av hur regelverket för utsläppshandeln är konstruerat.
En sak är säker: Hur mycket vi flyger inom EU i år påverkar inte hur stora de totala utsläppen inom systemet blir.
———————————
Ungefär 12 miljarder ton. Större än så kan de samlade, framtida koldioxidutsläppen från verksamheter inom EUs utsläppshandel inte bli (såvida nuvarande lagstiftning inte ändras).
Det återstår att ge ut ytterligare drygt 11 miljarder utsläppsrätter. Till det ska läggas uppemot en miljard redan utgivna men ännu inte utnyttjade utsläppsrätter som finns ute på marknaden, plus drygt 400 miljoner utsläppsrätter, som ligger i den så kallade marknadsstabilitetsreserven (MSR), men som så småningom kommer att auktioneras ut.
12 miljarder ton motsvarar drygt 10 års utsläpp på nuvarande nivå. Sen är det finito.
I själva verket kommer dock utsläppen att bli mindre än så. En del av de utsläppsrätter som ges ut kommer nämligen aldrig att komma ut på marknaden och kommer därför inte att kunna utnyttjas för att täcka utsläpp. Istället för att auktioneras ut, kommer de att placeras i den så kallade marknadsstabilitetsreserven (MSR), varefter de kommer att annulleras och försvinna.
”Överskottet” krymper utsläppshandeln
Hur stora annulleringarna kommer att bli bestäms av en faktor som kallas TNAC (Total Number of Allowances in Circulation). TNAC är det antal outnyttjade utsläppsrätter som vid varje årsskifte finns i händerna på utsläppare, banker, mäklare etc. Nivån på TNAC vid utgången av ett år avgör hur många nyutgivna utsläppsrätter som under det kommande året kommer att hamna i MSR (för senare annullering) istället för att auktioneras ut.
Ju högre TNAC, desto fler utsläppsrätter plockas ur systemet och annulleras. Och tvärtom: Ju lägre TNAC, desto fler utsläppsrätter kommer att kunna användas för att täcka utsläpp.
Var TNAC hamnar styrs av utsläppens storlek. Om utsläppen under ett år blir höga, räcker inte de nyutgivna utsläppsrätterna till. Då måste utsläpparna förbruka ”gamla” outnyttjade utsläppsrätter. Då faller TNAC, vilket betyder att färre utsläppsrätter kommer att länkas av till MSR för annullering.
Med låga utsläpp blir effekten den omvända. Då behöver utsläpparna inte knapra på förrådet av ”gamla”, outnyttjade utsläppsrätter, vilket betyder att nivån på TNAC hålls uppe, och att fler utsläppsrätter hamnar i MSR för annullering. De totalt tillåtna utsläppen inom systemet minskar då mera än om utsläppen varit höga.
Systemet är självförstärkande. I grunden gäller att utsläppen inte kan bli större än vad som motsvarar utgivningen av utsläppsrätter, men på marginalen avgörs det totalt tillgängliga utsläppsutrymmet av om utsläppen är höga eller låga. Ju lägre utsläpp, desto lägre totala utsläpp tillåter systemet. Ju högre utsläpp, desto högre totala utsläpp tillåts.
”The Swedish proposal”
Modellen hittades på för 5-6 år sedan, och kallas ibland ”the Swedish proposal” eftersom den lär ha lanserats inom EU av den svenska regeringen. Det primära syftet var inte att påverka hur stora de totalt tillåtna utsläppen skulle bli, utan att minska det överskott av oanvända utsläppsrätter ute på marknaden som länge bidrog till att pressa ned marknadspriset på utsläppsrätter, vilket i sin tur undergrävde lönsamheten hos satsningar på förnybar el, fossilfritt stål etc.
Mekanismen började fungera 2018 och ledde omedelbart till att priset på utsläppsrätter steg, först från 5-6 till 25-30 euro per ton, senare upp till dagens nivå på 75-100 euro per ton.
Systemet har levererat. För varje år som gått har värdet på TNAC fallit, ”överskottet” har krympt (se tabell nedan). Enda undantaget är 2020, då TNAC steg. Uppgången berodde inte så mycket på att utsläppen föll kraftigt till följd av pandemin, utan främst på några bokföringsmanövrer i samband med att utsläppshandelssystemet gick över från fas 3 (2013-2020) till fas 4 (2021-2030).
| TNAC, miljoner utsläppsrätter | Avlänkning från auktionering till marknadsstabilitetsreserven (MSR), miljoner utsläppsrätter (24 % av TNAC) | |
| 2019 | 1 385 | 332 |
| 2020 | 1 579 | 379 |
| 2021 | 1 449 | 347,8 |
| 2022 | 1 135 | 272,4 |
| 2023 | 800-900 (min prognos) | 0-67 (min prognos) |
Hittills har den årliga ”avlänkningen” av nya utsläppsrätter från auktionering till MSR satts till 24 procent av TNAC. 2020 uppgick TNAC till exempel till 1579 miljoner, vilket ledde till en avlänkning av 0,24 x 1579 = 379 miljoner utsläppsrätter.
Enligt regelverket måste avlänkningen uppgå till minst 200 miljoner utsläppsrätter. Det betyder att när TNAC är under 833,3 miljoner (200 miljoner dividerat med 24 procent) kopplas mekanismen ur.
Konsekvensen är att de år då TNAC överstiger 833 miljoner har det betydelse för de totala utsläppen inom systemet hur utsläppen vid en enstaka anläggning eller i systemet som helhet utvecklats. (Nivån på TNAC år 1 påverkar dessutom nivån kommande år.)
Om TNAC däremot understiger 833 miljoner kopplas, som nämnts, avlänkningsmekanismen ur. Då uppträder det som brukar kallas ”vattensängseffekten” – om utsläppen minskar på ett ställe i systemet kommer de att öka lika mycket någon annanstans. Och tvärtom – ökar de från en anläggning, måste de minskas på andra håll i systemet. Hur stora de samlade utsläppen blir avgörs uteslutande av hur många utsläppsrätter som ges ut. Vad som händer vid en enstaka anläggning eller under ett enstaka år spelar ingen roll för de totala utsläppen. (Enda möjligheten för den som i det läget vill bidra till lägre totala utsläpp är att annullera utsläppsrätter innan de använts för att täcka utsläpp.)
Nya villkor för utsläppshandeln
Under 2023 händer två saker som ändrar förutsättningarna jämfört med tidigare:
a/ Regelverket ändras. Så länge TNAC är 833-1096 miljoner kommer avlänkningen hädanefter att uppgå till TNAC minus 833 miljoner, dvs. i spannet 833-1096 miljoner stiger avlänkningsfaktorn från 0,24 till 1. Så länge TNAC finns i detta spann kommer varje ytterligare minskning av utsläppen med 1 ton att krympa det totala utsläppsutrymmet inom systemet med 1 ton. Förändringen betyder dessutom att marginaleffekten kring brytpunkten 833 miljoner minskar dramatiskt. Tidigare ledde en ökning av TNAC från 832 till 834 miljoner till att avlänkningen ökade från 0 till drygt 200 miljoner. Med de nya reglerna innebär en TNAC på 834 miljoner en avlänkning på bara en miljon utsläppsrätter (834-833 miljoner).
b/ TNAC närmar sig 833 miljoner. Hamnar TNAC 2023 under 833 miljoner, börjar ”vattensängseffekten” verka. Då spelar det ingen roll för de totala utsläppen hur utsläppen vid till exempel Karlshamnsverket eller från någon annan anläggning under året utvecklats. Om TNAC för 2023 hamnar över 833 miljoner kommer de totala utsläppen inom systemet däremot att förändras parallellt med utsläppsutvecklingen (se a/).
Hur det ligger till, om utsläppsförändringar under innevarande år har stor eller ingen betydelse för klimatet, kan vi än så länge bara gissa oss till. Den 1 juni 2024 kommer EU-kommissionen att offentliggöra alla utsläppsdata. Först då, dvs. i ett läge när utsläppens storlek inte längre kan påverkas, vet vi vilken betydelse utsläppsminskningar och -ökningar inom utsläppshandeln under 2023 haft på de totala utsläppen inom systemet.
Det går att uppskatta hur det ligger till, men osäkerheten är stor. Min egen, hemmagjorda räknesnurra säger att om utsläppen inom utsläppshandeln i år blir minst 3 procent lägre än de var 2022 kommer TNAC 2023 att överstiga 833 miljoner. Faller utsläppen mindre än 3 procent kommer TNAC 2023 att understiga 833 miljoner och då kommer ”vattensängseffekten” att ha verkat fullt ut under hela det innevarande året.
Utvecklingen på elområdet talar för att TNAC 2023 hamnar över 833 miljoner. Elanvändningen inom EU ser ut att bli rekordlåg – det minskar driften av gas- och koleldade kraftverk nere på kontinenten, vilket dämpar utsläppen. Dessutom har fossilgasen fallit i pris, vilket betyder att kolkraftverken inom EU (som orsakar högre koldioxidutsläpp per kWh än fossilgas) har svårt att konkurrera, vilket begränsar deras drifttider.
Den Brysselbaserade tankesmedjan Ember, som följer utsläppshandelssystemet noga, verkar göra en annan bedömning. I alla de räkneexempel över utvecklingen som Ember nyligen publicerade, hamnar TNAC 2023 under 833 miljoner.
Fossilfritt och förnybart minskar inte längre utsläppen
Hur det blir med TNAC 2023 är således osäkert, men på några års sikt, i takt med att utgivningen av nya utsläppsrätter minskar betydligt och hela systemet krymper, verkar det oundvikligt att TNAC faller under 833 miljoner och att ”vattensängseffekten” därmed permanentas. När detta sker ändras förutsättningarna för en hel del av de klimatåtgärder som ofta i debatten sägs bidra till lägre utsläpp:
– Att ersätta masugnsstål med fossilfritt stål betyder (när vattensängseffekten är igång) att vi kan tillverka stål utan att påverka klimatet. Det är ju bra, väldigt bra. Men det minskar inte de samlade koldioxidutsläppen inom EU.
– Att elda fjärrvärmeverk med bioenergi istället för olja kommer inte längre att minska utsläppen från energisektorn – den ”substitutionseffekt” som brukar tillgodoräknas bioenergin försvinner. Och för klimatet kommer det inte att spela någon roll hur många timmar om året Karlshamnsverket måste vara i drift.
– Nya vind- eller kärnkraftverk kommer att öka vår tillgång till el utan att klimatet belastas ytterligare (vilket ju också är jättebra), men någon effekt på de samlade utsläppen inom EU får det inte.
Så länge TNAC överstiger 833 miljoner kommer förespråkarna för fossilfritt stål, bioeldade fjärrvärmeverk eller fler vind- och kärnkraftverk fortsatt att kunna hävda att den verksamhet de vurmar för leder till lägre utsläpp, men så snart ”vattensängseffekten” kopplat in, blir sådana påståenden inte längre sanna.
———————-
Flyget då?
Flygtrafikens utsläpp har aldrig beaktats när man räknat fram TNAC. Beträffande flyget har ”vattensängseffekten” ständigt varit i funktion. Hur mycket det flygs mellan flygplatser inom EU påverkar således inte hur stora de totala utsläppen inom utsläppshandelssystemet kommer att bli.
Detta kan dock komma att förändras. Från och med 2024 kommer nämligen även flygets utsläpp att påverka TNAC. Skulle TNAC 2024 (och följande år) hamna över 833 miljoner kommer därför varje ökning av flygandet att öka de totala utsläppen från utsläppshandelssystemet, varje minskning kommer att minska dem. Ligger TNAC under 833 miljoner leder ökat flygande inom EU inte till högre utsläpp inom utsläppshandeln.
Det betyder inte att flyget inom EU blir ”klimatneutralt”. Fortfarande kommer flygets utsläpp av vattenånga, partiklar m.m. att orsaka så kallade höghöjdseffekter, med sammantaget lika stor effekt på klimatet som koldioxidutsläppen. Dessa effekter beaktas inte inom utsläppshandeln. Så oavsett hur det är med flyget och vattensängseffekten inom utsläppshandeln är det bra för klimatet att begränsa flygandet inte bara till resten av världen utan även inom EU.
Uppenbart är att opinioner och utsläppsbegränsande insatser från företag och privatpersoner spelar roll för både priser och den politiska viljan att genomdriva lagstiftningen. Jag tror att Greta T och hennes rörelse har haft en mycket stor betydelse. Och företag som går före och minskar utsläpp hindrar prisuppgångar som driver på andra slags opinioner.
Hej Jonas!
Inga politiska beslut är huggna i sten. Om politiska beslut inte gick att ändra skulle vi väl inte längre leva i en demokrati?
Med detta sagt så syns ju tecken på ett växande motstånd mot EUs gröna giv, nu när effekterna börjar skönjas, och besluten ska omsättas i praktiken. Hur det ska gå är långt ifrån avgjort. Utgången av nästa års val till Europaparlamentet är betydelsefullt, liksom de nationella val som stundar i höst i Slovakien, Luxemburg, Polen och Nederländerna. Ett hinder mot bakslag är Parisavtalet som stadgar att undertecknarna minst vart femte år måste lämna in ett nytt ”nationellt fastlagt bidrag” som ska ”visa en förbättring i förhållande till partens då aktuella nationellt fastställda bidrag”. Även om de politiska majoriteterna skulle vilja rulla tillbaka politiken – och det måste de ju tillåtas göra i ett demokratiskt system – så blir det nog inte helt enkelt.
Som vanligt mycket informativ och välunderbyggt blogginlägg. Tack Magnus!
Sen är det väl som bekant så att djävulen finns i parenteserna, i detta fall; ”(såvida nuvarande lagstiftning inte ändras)”. Jag är förbluffad, positivt överraskad, av hur radikalt EU ETS blivit reviderat. Hade ett samtal med Jakop Dalunde om detta, men han kunde inte heller helt förklara hur detta hade blivit politiskt möjligt. Av detta kan man kanske dra slutsatsen att ”ändrad lagstiftning” alls inte är ett otänkbart scenario när aktörer/medborgare som inte sätter klimatfrågan högt inser konsekvenserna. Hur stort trycket för detta blir avgörs förstås till stor del av hur högt priset på utsläppsrätter blir, vilket i sin tur avgörs av hur mycket vi kan minska utsläppen t ex genom att flyga mindre eller göra CO2-neutralt stål.
Hej Anders!
Min text handlar enbart om det nuvarande utsläppshandelssystemet, ETS1.
Men det nya handelssystemet ETS2 (start 2027), som ska inkludera vägtrafik, småskalig uppvärmning och en del industrier (eventuellt ännu mera), har samma logik som ETS1. Lagstiftningen definierar hur stora utsläppen blir, så länge man inte aktivt annullerar utsläppsrätter. När jag räknar på det får jag det till att den totala utgivningen av utsläppsrätter inom systemet kommer att uppgå till strax under 9 miljarder. Om du och jag använder mycket eller lite fossila drivmedel påverkar inte hur stra d samlade utsläppen inom systemet blir, däremot lär efterfrågan avgöra priset på utsläppsrätterna.
Hej Rolf!
I min ESO-rapport föreslår jag att riksdagen – efter att vattensängseffekten har kommit sving – ska införa ett skatteavdrag eller en bonus till personer och företag som aktivt annullerar utsläppsrätter. Det skulle dels uppmuntra till att bidra till att utsläppen inom systemet blir mindre, men skulle framför allt ha ett pedagogiskt värde.
Sedan förtjänar ju frågan om det personliga ansvaret, om utrymmet för – eller vikten av – personliga insatser en särskild mässa. Skälet till att vi får denna paradox, att det faktiskt inte spelar någon roll för utsläppen hur vare sig enskilda eller företag agerar, är ju att politiken faktiskt har tagit sitt ansvar och mycket tydligt definierat en gräns för hur stora utsläppen får bli. Var det inte det vi efterlyste?
Hej Stefan!
Ja, min bedömning är alltså att det just nu är ovanligt meningsfullt att begränsa utsläpp från de stationära anläggningar som omfattas av utsläppshandeln, men ”vattensängseffekten” väntar nog runt hörnan.
Och hur påverkar förbränningen av diesel och bensin, som ju ska kräva utsläppsrätter enligt Fit for 55?
Hur kan effekterna av detta komplicerade system ”översättas” så att det blir förståeligt i en bredare krets?
Det är lätt att i den allmänna debatten se framför sig utrop som ”där ser ni! Det spelar inte nån roll hur mycket vi åker eller värmer oss!”
Troligen blir det som du skriver, men om omställning skulle accelerera av andra orsaker kan utsläppen minska mer och snabbare. Systemet tvingar ingen att släppa ut.