Megaklimatmöte i Europaparlamentet i morgon
I veckan sammanträder Europaparlamentet i Strasbourg, bl.a. för att lägga fast parlamentets förhandlingspositioner kring tre allt viktigare delar av den europeiska energi- och klimatpolitiken. I morgon onsdag, efter lunch (sammanträdet kan följas live här), röstar ledamöterna om Kommissionens förslag om:
- Förnybartdirektivet
- Energieffektiviseringsdirektivet
- Förordningen om styrningen av energiunionen (”Governance”)
I EUs nuvarande klimatlagstiftning har den här typen av lagstiftning i princip ingen direkt påverkan på klimatutsläppen. Att vi använder mera förnybar energi eller effektiviserar energianvändningen leder ju inte automatiskt till lägre utsläpp. Det är verkligen inte betydelselöst, men det garanterar inga utsläppsminskningar. Jag brukar kalla det EUs ”mjuka” klimatpolitik.
Ramarna för utsläppen sätts istället dels i direktivet om utsläppshandeln, ETS (som sätter tak för utsläppen från energisektorn, tung industri och flyg), dels i ansvarsfördelningsbeslutet, ESD, som sätter tak för respektive medlemslands utsläpp utanför utsläppshandeln. Dessa bägge lagverk kan kallas EUs ”hårda” klimatpolitik.
För att utsläppen ska bli mindre än vad som stadgas i ETS-direktivet och ESD krävs antingen att enskilda personer, företag eller länder köper in och annullerar oanvända utsläppsrätter inom utsläppshandeln, eller att medlemsstater som inte utnyttjar hela sitt tilldelade ESD-utrymme, annullerar hela eller delar av det outnyttjade utrymmet.
Mera förnybart och lägre energianvändning har betydelse genom att det blir lättare för medlemsstater att annullera ESD-utrymme, eller för vem som helst att skärpa EUs klimatpolitik genom att köpa in och annullera utsläppsrätter (eftersom priset på utsläppsrätter sjunker), men leder inte i sig automatiskt till lägre utsläpp.
Nu är dock förutsättningarna på väg att ritas om. Före jul enades medlemsstaterna och parlamentet om att en automatisk annulleringsmekanism ska införas i utsläppshandeln. Uppstår stora överskott i den ”bank” för utsläppsrätter som ska etableras (Marknadsstabilitetsreserven, MSR, där en stor del av de nyutgivna utsläppsrätterna under kommande år kommer att hamna istället för att auktioneras ut) ska en del av detta överskott fr.o.m. 2024 per automatik annulleras, vilket i sin tur betyder att det framtida utrymmet för utsläpp krymper.
Hur mycket utsläppsutrymme som kommer att annulleras beror på utvecklingen, primärt fram till 2024, men också därefter. Det kan bli mycket som annulleras, det kan bli lite – volymerna kommer bl.a. att styras av hur mycket energi som används inom EU och i vilken mån fossil energi ersätts av förnybar, dvs. bl.a. hur tuffa förnybart- och energieffektiviseringsdirektiven blir.
I denna nya värld får bägge direktiven därmed en annan och viktigare roll än hittills. Gränsen mellan”mjuk” och ”hård” klimatpolitik kommer att bli mindre tydlig.
Förnybartdirektivet
När det gäller förnybartdirektivet har processen i parlamentet varit väldigt stökig, inte minst därför att två utskott – miljöutskottet (ENVI) och industriutskottet (ITRE) – båda har hanterat förslaget, dock inte koordinerat. ENVI har ansvarat för de miljöregler som ska gälla, ITRE för resten.
Konsekvensen blev två olika och delvis motstridiga betänkanden med förslag till justeringar av Kommissionens förslag. För att förhindra en totalt kaotisk votering in plenum har de stora partigrupperna tagit över och informellt förhandlat fram ett antal i princip helt nya förslag, som i viktiga delar backas upp gemensamt av parlamentets tre största partigrupper – EPP (där (M) och (KD) ingår, ALDE (där (C) och (L) ingår) och S&D (där (S) och (Fi) ingår) (se särskilt ändringsförslag 305-312). Dessa förslag lär därför enkelt glida igenom voteringen. (Hur voteringen går till beskrivs under ”Voting list” överst på sidan.)
Det troliga utfallet av voteringen om förnybartdirektivet är därför ungefär följande:
– Målet för andelen förnybar energi inom EU höjs från 20 procent 2020 till 35 procent 2030. (Kommissionens förslag är 27 procent). Hur varje land ska bidra till detta mål ska specificeras under den nya styrningsförordningen (se nedan).
– EU behåller ett särskilt mål för förnybar energi inom transportsektorn. För 2020 är målet 10 procent. Kommissionen ville helt avskaffa målet, men parlamentet vill istället höja det till 12 procent 2030 (förslaget innehåller samtidigt regler för elanvändningen, vilket lär betyda att målet till stor del kan komma att nås via elektrifiering snarare än mera biodrivmedel). De tillåtna livscykelutsläppen från produktionen av godkända biodrivmedel skärps successivt till max 30 procent av livscykelutsläpp från fossila drivmedel.
– Ett särskilt mål för s.k. avancerade biodrivmedel (= biodrivmedel tillverkade av olika typer av avfall) införs 2021 på nivån 1,5 procent, som höjs till 10 procent 2030. Biodrivmedel gjorda på palmolja förbjuds från 2021, men däremot accepteras drivmedel gjorda på t.ex. avfall från palmoljeanvändning, s.k. PFAD, och tallolja som ”avancerade” drivmedel.
– Andelen grödebaserade biodrivmedel i ett medlemsland får från 2021 inte överstiga nivån 2017 och får vara max 7 procent 2030. Dock undantas bl.a. biodrivmedel som producerats från fångstgrödor och mellangrödor.
Parlamentet lär också ställa sig bakom att det införs hållbarhetskriterier även för fasta biobränslen, regler som även kommer att gälla vilka biobränslen som anses ge nollutsläpp inom utsläppshandeln. Dessa regler är dock så svagt utformade att de sannolikt inte påverkar svenskt skogsbruk det minsta.
Energieffektiviseringsdirektivet
Kring energieffektivitetsdirektivet är splittringen stor, och det stundar en votering (obs – äger rum före voteringen om förnybartdirektivet) vars utfall sannolikt inte kommer att vara sammanhängande, dvs. antagligen kommer motstridande förslag att godkännas. När ITRE i november röstade landade ett splittrat utskott i krav om ett bindande mål om att till 2030 ha effektiviserat energianvändningen med 40 procent (att jämföras med Kommissionens förslag på ett s.k. indikativt mål 30 procent och det gällande målet om 20 procent till 2020). Målen är satta i förhållande till en prognos om ”business-as-usual”, men ITREs linje (minus 40%) innebär konkret om att till 2030 begränsa EUs energianvändning till 1132 Mtoe (miljoner ton oljeekvivalenter) primärenergi och 849 Mtoe slutlig energi.
Sedan ITRE röstade tycks dock den liberala gruppen (ALDE) ha svängt, så tipset är att beslutet blir 35 procent med en motsvarande höjning av energianvändningstaken för 2030.
En annan knäckfråga är om det övergripande målet ska fördelas som bindande effektiviseringskrav även på medlemsstaterna med krav om en effektivisering på 1,5 procent. ITREs majoritet röstade för detta, men hur det blir in plenum är osäkert.
En ytterligare osäkerhet gäller om transportsektorns energianvändning ska omfattas av kraven eller ej. Alla ändringsförslag plus voteringslista finns här.
Styrningsförordningen
Förslaget är i huvudsak ett hopplock av en massa krav om rapportering och uppföljning på energi- och klimatområdet som idag är utspridda på ett antal olika lagstiftningar. Det politiskt intressant är istället att förslaget kräver att alla medlemsstater ska ta fram nationella energi- och klimatplaner, som dessutom ska vara koordinerade med grannländerna. Detta, hoppas Kommissionen, ska bli det viktigaste redskapet för att samordna unionens energi- och klimatpolitik. Med stöd i förordningen får Kommissionen möjlighet att påverka hur medlemsstaterna utformar sin politik via ett system för fördelning av ansvaret för de unionsövergripande målen om minskade utsläpp, förnybar energi, energieffektivisering, integrering av elsystem m.m.
”Governance regulation” är Kommissionens käraste ”baby”, eftersom förslaget strävar efter att brygga över alla nationsgränser och koppla ihop energi- och klimatpolitiken på ett sätt som man hoppas ska sänka de samlade kostnaderna inom unionen. Det ska ske via de nationella energi- och klimatplaner medlemsstaterna.
Den utskottsbetänkande parlamentet ska ta ställning till har i sin helhet skrivits gemensamt av ITRE och ENVI, och tipset är därför att förslaget kommer att gå igenom utan stort buller. De voteringar som kommer att spreta är sådana som har sin grund i andra strider, t.ex. om energieffektiviseringsmålet ska vara bindande eller indikativt, om varje land ska åläggas ett mål för andelen förnybart etc.
Från ideologisk synpunkt kommer några intressanta omröstningar att ske kring synen på ”Just transition”, dvs. om man inom unionen ska vara aktiv när det gäller att ordna fram nya jobb i de orter och regioner som kommer att förlora på politiken – kolgruveområden, orter med stål- och cementindustrier etc. De borgerliga grupperna är kallsinniga till sådana satsningar, men för S&D är detta däremot en huvudfråga. Här finns ändringsförslag och voteringslista.
——————————————————-
Omröstningarna gäller inte den slutliga EU-lagstiftningen utan alltså enbart parlamentets position, som i sin tur ska jämkas samman med de positioner s.k. general approaches, som regeringarna i ministerrådet tidigare mejslat fram.
Beträffande förnybar energi påminner de kompromisser som läggs på parlamentets bord om den position energiministrarna antog när de möttes i december. Målet om förnybarandel på transportsidan vill regeringarna höja till 14 procent, men däremot vill regeringarna inte höja målet för andelen förnybart 2030 till mer än 27 procent för avancerade biodrivmedel till bara 3 procent 2030. Vilken siffra som vinner kommer att ha stor påverkan på hur mycket utsläppsrätter som kommer att annulleras inom utsläppshandeln.
Beträffande energieffektivisering och styrning är regeringarna i huvudsak negativa till alla förslag om nya krav på länderna.