Klimatnyheterna som kom bort
Mycket skrevs strax före jul om den stora politiska uppgörelsen om EUs utsläppshandel mellan Europaparlamentet och EUs regeringar. För att säkert våga uttala sig om vad uppgörelsen innebär, behöver man egentligen ha tillgång till den slutjusterade lagtexten. I avvaktan på detta får man ta fasta på vad som sägs i pressmeddelanden, intervjuer etc.
Nedan några noteringar som jag tycker är viktiga men som inte fått tillräcklig uppmärksamhet.
All fossilbränsleanvändning (nästan) förbjuds inom EU kring 2040
Det gjordes stort nummer av att den andel av utsläppen inom EU, som kommer att omfattas av utsläppshandel, ökar. Men utsläppshandel leder inte i sig till lägre utsläpp. För klimatet är det viktiga istället hur stora framtida utsläpp systemen tillåter. Den förenklade och konkreta konsekvensen av de uppgörelser som slutits är, såvitt jag kan förstå, följande:
a/ Inom nuvarande utsläppshandel (”ETS 1”) kommer utgivningen av nya utsläppsrätter 2030 att motsvara 38 procent av utsläppen av växthusgaser från dessa verksamheter 2005, dvs. en minskning med 62 procent (nuvarande lagstiftning innebär en minskning med 43 procent). Inledningsvis – 2024 och några år framåt – kommer nyutgivningen att vara lite större än kommissionen föreslog i juli 2021, men därefter kommer den att trappas ned i något högre tempo. Sammantaget kommer (förutsatt att Europaparlamentet och regeringarna inte senare kommer överens om att ytterligare ändra regelverket) utgivningen av nya utsläppsrätter att upphöra redan 2039, ett år tidigare än med kommissionens ursprungsförslag. Den totala återstående nyutgivningen av utsläppsrätter (=de återstående tillåtna utsläppen inom ETS 1) motsvarar 11-12 miljarder ton koldioxid, mer än en halvering jämfört med nuvarande lagstiftning (beslutad 2018).
Inom 17 år måste således hela den tunga industrin, alla stora energianläggningar plus flyget och sjöfarten inom EES (E27 + Island, Lichtenstein & Norge) helt upphöra med alla utsläpp av växthusgaser!
b/ Kommissionens förslag i juli 2021 innebar att en ytterligare utsläppshandel (”ETS 2”), som enbart skulle omfatta vägtrafik och byggnader, skulle starta 2026. Med den nya uppgörelsen skjuts starten upp ett eller högst två år, till 2027 eller senast 2028. I gengäld kommer systemet, av allt att döma, att omfatta inte enbart vägtrafik och byggnader utan näst intill all fossilbränsleanvändning utanför nuvarande utsläppshandeln (”ETS 1”). De enda undantag som pekas ut är jordbruk, fiske och spårtrafik. Länder som redan koldioxidbeskattar fossilbränslen kan fram till 2030 ställa sig utanför systemet (under förutsättning att den egna skatten är högre än priset på utsläppsrätter inom systemet), men senast 2030 blir systemet heltäckande. I rapporteringen har inget sagts om att systemet ska bygga på andra ingångsvärden (till exempel när det gäller hur snabbt nyutgivningen av utsläppsrätter ska trappas ned) än de kommissionen föreslog i juli 2021. Gäller detta, innebär det att all fossilbränsleanvändning (utanför de undantagna verksamheterna) förbjuds från ca 2044.
Sammantaget går det inte att dra någon annan slutsats än att den nya EU-överenskommelsen innebär (näst intill) ett förbud mot användning av fossila bränslen inom EES från strax efter 2040. För verksamheter som omfattas av ETS 1 införs parallellt, från 2039, i princip ett förbud mot processutsläpp av de viktigaste växthusgaserna.
Inget pristak inom ETS2
I media hävdade några av de politiker som varit inblandade i förhandlingarna, att man enats om ett pristak på utsläppsrätterna inom ETS 2 på 45 euro per styck. Den beskrivningen är dock inte korrekt (ett faktum som understryks av att beslut om pristak inom EU endast kan fattas av regeringarna och kräver konsensus, dvs. parlamentet är inte inblandat).
Det man i verkligheten enats om är att i lägen där marknadspriset på utsläppsrätter under en tid legat över nivån 45 euro kommer (i syfte att få ned marknadspriset) automatiskt ytterligare 20 miljoner ETS 2-utsläppsrätter att auktioneras ut. Om denna regel innebär att den totala utgivningen av ETS 2-utsläppsrätter ska ökas, eller om det handlar om att tidigarelägga auktionering inom den givna ramen, framgår inte av rapporteringen. Inte heller hur ofta mekanismen kan utlösas.
Summa summarum: Det man beslutat om är en prisstabiliseringsmekanism, inte ett pristak. Marknadspriset på utsläppsrätter inom ETS 2 kan i realiteten komma att stiga betydligt över 45 euro per styck.
Tvingar ESR Sverige att behålla en nationell reduktionsplikt?
Genom ETS 2 kommer koldioxidutsläpp från fossilbränsleanvändning utanför ETS 1 att regleras dubbelt. Utsläppen kommer dels att bli föremål för den unionsövergripande utsläppshandeln inom ETS 2, dels begränsas av de nationella utsläppstaken för utsläpp utanför ETS 1. Taken definieras i ansvarsfördelningsförordningen ESR (Effort Sharing Regulation). Dubbelregleringen kommer att ge huvudbry framför allt i de länder som fått de tuffaste betingen under ESR, däribland Sverige, som till 2030 ska minska dessa utsläpp med 50 procent relativt 2005.
ETS 2 säkrar att de samlade ESR-utsläppen inom unionen minskar. Hur utsläppen utvecklas i de enskilda länderna beror dock även på vilka nationella åtgärder som vidtas. För svensk delar talar införandet av ETS 2 2027 eller 2028 för att samtidigt slopa den svenska koldioxidskatten (motsvarar just nu 1,25 kr per kg CO2, ung. 110 euro per ton). Eftersom priset på utsläppsrätterna sannolikt kommer att vara lägre än den svenska skatten, skulle resultatet sannolikt bli betydligt lägre priser på fossila drivmedel, eldningsolja m.m. i Sverige, vilket i sin tur skulle hålla uppe den svenska förbrukningen av fossila bränslen, och bromsa utvecklingen mot lägre utsläpp. För att förhindra en sådan utveckling och säkra att Sverige klarar ESR-kraven, kommer det därför att krävas beslut om kompletterande, nationella styrmedel vid sidan om ETS 2.
En variant skulle kunna vara att trots allt behålla en svensk koldioxidskatt på hyfsat hög nivå. I och med den nationella reduktionsplikten har nuvarande svenska koldioxidskatt dock i stort sett spelat ut sin roll som klimatpolitiskt styrmedel, i varje fall på drivmedelsområdet. Mot bakgrund av EUs energiskattedirektiv, som gör det svårt att med skatter på ett smart sätt gynna förnybara drivmedel, kan det bli knepigt att konstruera en ny koldioxidskatt som märkbart bidrar till att klara det svenska ESR-betinget.
Hur den framtida europeiska reduktionsplikten kommer att se ut är alltjämt oklart, men oavsett var de pågående förhandlingarna om detta landar, är det osannolikt att en reduktionsplikt på de obligatoriska nivåer som diskuteras inom unionen (13 eller 16 procent) räcker för att Sverige ska klara ESR-kraven.
Efter att ha gått igenom alla tänkbara handlingsalternativ, landar man lätt i slutsatsen att rimligaste sättet för Sverige att hantera det nya läget med dels ett tufft ESR-beting, dels en unionsövergripande utsläppshandel, ironiskt nog är att behålla någon form av reduktionsplikt som går utöver EUs obligatoriska system. Ironin fulländas av det faktum att vår nya energiministern Ebba Busch därför, i syfte att säkra att Sverige ska kunna klara sitt ESR-beting, under de EU-förhandlingar om framtidens förnybartdirektiv hon själv efter nyårsdagen kommer att leda, sannolikt måste kämpa för att enskilda medlemsstater (läs Sverige) ges fortsatt möjlighet att nationellt tillämpa tuffare reduktionsplikt än den obligatoriska miniminivån inom EU, vid vilken Busch har lovat att den framtida svenska nivån ska ligga! Eller har Busch någon annan, bättre idé om hur man kan säkra det svenska ESR-betinget?
Mycket större social klimatfond än Sverige ville ha
Många regeringar och Europaparlamentariker är oroliga för att ETS 2 ska driva upp priserna på uppvärmning och drivmedel på ett sätt som slår hårt mot fattiga, och utlöser folkliga protester (tänk ”Gula västarna”). För att minska denna risk, ingår i den nya klimatuppgörelsen etablerandet av en social klimatfond ur vilken medlemsstaterna redan innan ETS 2 har dragit igång ska kunna söka pengar för att finansiera investeringar i värmepumpar, isolering av hus, laddstolpar etc, men också, i ett senare skede, till att dela ut rena kontantstöd som ska underlätta för i första hand låginkomsttagare att hantera de höjda energipriser ETS 2 väntas leda till. Sverige tillhör de länder som motsatt sig fondplanerna, med argumentet att det redan finns ett antal EU-fonder ur vilka medlemsstaterna kan söka pengar för dessa ändamål. I förhandlingarna fick de svenska synpunkterna dock inget som helst gehör – tvärtom beslöt man att öka fonden från de 72 miljarder euro kommissionen föreslog i juli 2021 till 86,7 miljarder euro. Satsningen ska i efterhand betalas av med 25 procent av intäkterna från de offentliga auktionerna av ETS 2-utsläppsrätter.
Övergången från gratistilldelning av utsläppsrätter till ”koldioxidtull” förskjuts
I uppgörelsen ingår att stegvis fasa ut gratistilldelningen av utsläppsrätter inom ETS 1. Istället ska de industrier som berörs skyddas med hjälp av CBAM (Carbon Border Adjustment Mechanism), en importavgift på vissa ”koldioxidtunga” varor (och elektricitet). Avgiften kopplas till de koldioxidutsläpp framställningen av de importerade varorna beräknas ha orsakat, och ska motsvara priset på utsläppsrätter inom ETS 1.
Kommissionens förslag innebar att växlingen genomförs 2026-2035, där en tiondel av gratistilldelningen tas bort varje år, samtidigt som CBAM-avgiften stegvis införs genom en motsvarande upptrappning med en tiondel per år.
Kompromissen blev att systemet införs 2026-2034, men i stigande takt: 2026: 2,5%, 2027: 5%, 2028: 10%, 2029: 22,5%, 2030: 48,5%, 2031: 61%, 2032: 73,5%, 2033: 86%, 2034: 100%. Dessutom adderas vätgas till de produkter som kommer att omfattas av CBAM.
Sammantaget innebär detta att övergången från det ena till det andra stödsystemet på allvar kommer att börja märkas först 2029-2030, men att det, å andra sidan, genomförs fullt ut något tidigare än kommissionen föreslog. Inget i paketet verkar dock vara försett med så många förbehåll som just uppgörelsen om CBAM. Innan systemet drar igång ska således ytterligare konsekvensanalyser göras, och det finns flera inlagda tillfällen då man kan lägga in bromsen eller styra i annan riktning. Sannolikheten för att systemet kommer att justeras innan det sjösätts är med andra ord hög.
Framöver hamnar fokus på jordbrukets utsläpp och på kolinlagring
Genom de nya uppgörelserna sätter EU en slutpunkt för när utsläppen av växthusgaser från fossilbränsleanvändning inom unionen måste upphöra. Dessutom införs ett stopp för de övriga industriella utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser som omfattas av ETS 1.
De utsläpp där det fortsatt saknas tydliga avvecklingsplaner, utgörs i första hand av jordbrukets utsläpp av metan och lustgas från idisslande kreatur och hanteringen av natur- och konstgödsel. Tyvärr händer det väldigt lite med dessa utsläpp. I Sverige motsvarar de år efter år knappt 7 miljoner ton koldioxid. Situationen är likartad i resten av unionen, och inget tyder på något trendbrott.
Den andra nyckelfaktorn där det alltjämt återstår för EU att peka ut långsiktiga mål handlar om kolinlagringen – i landskapet och i träprodukter, eller på andra sätt, till exempel bio-CCS. Den nya LULUCF-förordningen, som antogs i november och tvingar samtliga medlemsstater att öka nettoinlagringen av kol, är ett första steg, men på sikt krävs fler och tuffare grepp.
Fantastisk genomgång!, och så väldigt välbehövlig för det regnade ju formligen EU-beslut före jul på klimatområdet (där viktiga detaljer, som du påpekar, än så länge är okända).
Två saker blir synliga trots allt:
EU ökar klimattempot trots krig och energikris.
För första gången lägger några beslut klimatkrav också på omvärlden (klimattullen Cbam och importförbud av varor kopplat till avskogning)
Ja, och förstås då att regeringen får mycket svårt att fortsätta på samma väg som hittills på klimatområdet
Hej Jaro!
De bägge utsläppshandelssystemen saknar så att säga nationell hemvist. De är unionsövergripande. Den enda nationella anknytningen handlar om fördelningen av auktionsintäkterna – denna bygger på respektive medlemsstats andel 2005 av de totala utsläppen från de berörda verksamheterna.
Beträffande ESR, som alltså handlar om de utsläpp som inte omfattas av ETS1, så har respektive medlemsstat krav på sig att till 2030 minska utsläppen med en viss procentsats jämfört med hur stora dessa utsläpp var 2005. Kravet på Sverige är en minskning med 50 procent, en nivå vi delar man Tyskland, Luxemburg, Danmark och Finland. För dessa länder gäller således tuffare minskningskrav än för övriga medlemsstater.
Tack Magnus! Lite klokare blir även vi okunniga. Till saken: Det är bra att EU visar vägen. Men hur stor är vår ”andel”? Vilka andra har stora andelar? och vad säger de? Vore bra att ha den typen av uppgifter.
Hej Lars!
Tur att åtminstone EU agerar.
Hej Wilhelm!
Vad har du för källa till att ”kritikerna tar ny sats” och att ”det ser på mig ut som de har en del mycket goda argument”?
Tack Magnus!
Det står alltmer klart att den förda politiken kommer att leda till temperaturhöjningar långt över 2 grader. Det är skamligt.
http://www.columbia.edu/~jeh1/mailings/2022/EarthEnergyImbalance.22December2022.pdf
Mycket väl beskrivet. Det helt överskuggande problemet med EU s plan är att med säkerhet kommer varken Kina, Indien, Ryssland med flera länder att deltaga i den jakt på CO2 och därmed blir konkurrensförhållandena snedvridna med svårbemästrad och svårförutsebara
effekter.
Kritikerna av tar ny sats för att få CO2 effekten omvärderad och det ser på mig ut som de har en del mycket goda argument. Lyckas den kampanjen så får EU problem med sammanhållningen!
Wilhelm Dyrssen