Magnus Nilsson Produktion

Europaparlamentets förhandlare vill skärpa ”Fit for 55”-lagarna ytterligare

– Låt all bränsleanvändning inom EU omfattas av utsläppshandel.
– Inför straffavgifter för medlemsstater som inte minskar sin utsläpp i linje med EU-lagstiftningen.
– Fördubbla kolinlagringen i landskapet till 2030.
– Halvera de tillåtna CO₂-utsläppen från nya bilar 2030 jämfört med nuvarande lagstiftning

Detta är några av de förslag till skärpningar av EUs klimatlagstiftning som de ansvariga politikerna inom Europaparlamentet – rapportörerna – vill att parlamentet ska driva i förhandlingarna med EUs regeringar om EU-kommissionens stora klimatlagstiftningspaket ”Fit for 55”.

Formellt handlar det om sammanlagt 15 förslag till ändrad eller ny lagstiftning (en snabbguide till paketet hittar du här). Hittills har parlamentets rapportörer lämnat förslag till betänkanden (eng. reports) på nio av förslagen, däribland de tre mest centrala delarna:

– Utsläppshandelsdirektivet (sätter tak för utsläppen inom utsläppshandeln, EU ETS)
– Ansvarsfördelningsförordningen (Effort-Sharing Regulation, ESR, sätter motsvarande nationella tak för utsläppen utanför utsläppshandeln)
– LULUCF-förordningen (ställer krav på länderna om kolinlagring i landskapet och träprodukter).

Inom kort lär motsvarande dokument komma ut beträffande de övriga sex förslagen i paketet. Det handlar om förnybar energi, energieffektivisering, krav om förnybara sjöfarts- och flygbränslen, infrastruktur för el och vätgas, och om energiskatter.

———————————-

Huvudsyftet med ”Fit for 55” är att säkra att målen i unionens nya klimatlag blir verklighet: Senast 2050 ska unionen vara ”klimatneutral”. 2030 ska nettoutsläppen vara minst 55 procent lägre än 1990.

Det kommissionen presenterat är endast förslag. Beslut om lagstiftningen tas gemensamt av EUs regeringar (via ministerrådet) och Europaparlamentet. Och både bland regeringarna och i parlamentet finns det gott om idéer om hur kommissionens förslag bör ändras.

I de berörda ministerråden pågår diskussionen för fullt, under första halvåret 2022 under ledning av det franska ordförandeskapet. Några konkreta förslag till uppgörelser har fortfarande inte läckt ut. Mycket förhandlande återstår.

I parlamentet har processen på allvar startat i och med att de ansvariga rapportörernas förslag nu börjat presenteras. Därmed finns något för andra parlamentariker att reagera på, ett underlag att förhandla kring.

I vilken mån de utkast till betänkanden som nu presenterats av de ansvariga rapportörerna egentligen återspeglar parlamentets slutliga position, är oklart. Ofta är utkasten inte mycket mera än rapportörens egna tankar, ett inspel i diskussionen. För att parlamentet ska kunna besluta krävs breda politiska uppgörelser. Slutresultatet kan avvika rejält från rapportörens ursprungliga förslag.

Att det denna gång handlar om så många sammanlänkade förslag stökar till det hela. Normalt brukar regeringarna och parlamentet kunna hantera ett lagförslag i taget, men när det gäller ”Fit for 55” kommer den modellen inte att fungera. De olika förslagen hakar i varandra så tätt att arbetet med de olika förslagen i någon mening måste ske parallellt. Beslutsprocessen lär därför bli sällsynt komplicerad.

Lagförslag där det nu finns utkast till betänkanden (eng. ”reports”) från de ansvariga rapportörerna:

—————————————————————————————————

Utsläppshandeln – ”ETS1” och ”ETS2”

Rapportörer:   Peter Liese, Tyskland/EPP (huvuddelen)
Sunčana Glavak, Kroatien/EPP (flyget inom ETS + CORSIA-anpassning)
Cyrus Engerer, Malta/S&D (marknadsstabiltetsreserven)

Kommissionen har presenterat fyra separata förslag om utsläppshandeln. För de centrala och mest kontroversiella delarna fungerar den i sammanhanget oerhört rutinerade tyske kristdemokraten Peter Liese som rapportör (Liese har suttit i parlamentet sedan 1994(!)). Kroatiska högerpolitikern Sunčana Glavak ansvarar för de delar som berör flyget, maltesiska socialdemokraten Cyrus Engerer för justeringarna av den så kallade marknadsstabilitetsreserven.

Ja till radikal skärpning av ”ETS1”. Det viktigaste beskedet från Peter Liese är att han stödjer kommissionens förslag att snabbt trappa ned utgivningen av nya utsläppsrätter i nuvarande utsläppshandelssystem (ETS1) så att den helt upphör redan 2040. Det betyder i princip stopp för koldioxidutsläpp från stora energi- och industrianläggningar samt flyget inom EU redan om 18 år.

Ja till ”ETS2” – ytterligare, separat utsläppshandelssystem. Ett andra viktigt besked är att Liese stödjer det kontroversiella förslaget att upprätta ett nytt, separat utsläppshandelssystem, ”ETS 2”. Kommissionen vill att det nya systemet enbart ska omfatta vägtrafik och uppvärmning av byggnader, men Liese vill inkludera all bränsleanvändning som inte redan ingår i ”ETS1”. Han vill dessutom att ETS2 ska börja fungera redan 2025, ett år tidigare än kommissionen. Med en sådan lösning (plus inkluderingen av sjöfarten i ETS1) skulle all fossilbränsleanvändning inom EU redan om några år omfattas av något av de två utsläppshandelssystemen. 75-80 procent av de utsläpp som regleras under ansvarsfördelningsförordningen (ESR) (se nedan) skulle parallellt omfattas även av ETS2. Liese vill att 25 procent av auktionsintäkterna från ETS2 öronmärks till den sociala klimatfonden (se nedan).

Länder som oroar sig för effekterna av de prishöjningar på drivmedel, kol och olja som ETS2 väntas orsaka, ska, enligt Liese – men på tuffa villkor! – kunna vänta till 2027 med att ansluta privat vägtrafik och privat uppvärmning till systemet (om länderna klarar av att särredovisa dessa utsläpp). Fast då måste de först dessutom visa dels att de ändå kommer att lyckas minska utsläppen enligt kraven i ansvarsfördelningsförordningen (ESR), dels gå med på att fram till 2027 på annat sätt bidra med pengar till att finansiera den sociala klimatfonden än med auktionsintäkter från ETS2 (se nedan).

Snabbare infasning av sjöfarten i ETS1. Liese stödjer kommissionens förslag att i ETS1 inkludera alla utsläpp från sjöfart med större fartyg (över 5000 GT) mellan EES-hamnar plus halva utsläppen till/från hamnar utanför EES. Han vill dock genomföra infasningen redan till 2025, ett år tidigare än kommissionen, och inkludera inte bara koldioxid utan även utsläpp av metan. Om ingen global reglering av sjöfartens utsläpp innan dess etablerats, vill Liese att kommissionen 2028 lämnar förslag om att inkludera 100 % av utsläppen från trafik mellan EES-hamnar och resten av världen. Huvuddelen av auktionsintäkterna från sjöfarten vill han placera i en speciell ”Ocean Fund” som ska stötta klimatinriktad teknikutveckling inom sjöfarten (och kunna nyttjas även utanför EU).

Snabbare utfasning av gratistilldelning till flyget. I sitt separata flygbetänkande föreslår Sunčana Glavak att gratistilldelning av utsläppsrätter till flyget ska fasas ut redan 2026 (kommissionen föreslår 2027).

”Bonus-malus” för gratistilldelningen av utsläppsrätter. För att belöna särskilt utsläppssnål industriproduktion vill Liese se ett ”bonus-malus”-system där gratistilldelningen av utsläppsrätter ökas med 10 procent till de fem procent av industrianläggningarna inom en bransch som har lägst utsläpp per producerad enhet. Samtidigt vill han skära ned gratistilldelningen med 25 procent för övriga anläggningar, såvida de inte upprättat ”klimatneutralitetsplaner” som visar hur de tänker bli klimatneutrala (kommissionen föreslog en liknande lösning fast kopplad till obligatoriska energieffektiviseringsplaner).

Utsläppskrediter till bio-CCS. En detalj med stark bäring på Sverige är Lieses förslag att utfärda nya utsläppsrätter för varje ton koldioxid som stabilt lagrats in och bundits antingen via infångning av koldioxid direkt från luften eller efter förbränning av biomassa (”bio-CCS”).

Ökad pott för gratistilldelning. Liese är oroad för att den snabbt krympande utgivningen av nya utsläppsrätter ska leda till att de industrier som ingår i ETS1 inte ska kunna gratistilldelas utsläppsrätter motsvarande de riktmärken (ton CO₂ per ton produkt) som gäller för den aktuella branschen. För att säkra att gratistilldelningen motsvarar riktmärkena vill han till gratistilldelningspotten addera de utsläppsrätter som frigörs när sjöfarten fasas in snabbare och gratistilldelningen till flyget avvecklas snabbare än kommissionen föreslagit. Om inte det räcker, kan han tänka sig att därutöver hämta utsläppsrätter från den så kallade marknadsstabilitetsreserven. En sådan lösning skulle innebära att den automatiska annulleringen av utsläppsrätter i reserven minskar, dvs. att det totala utsläppsutrymmet inom systemet ökar.

Reservlösning om ”koldioxidtullen” CBAM inte fungerar. Den minskning av gratistilldelningen av utsläppsrätter som är kopplad till införandet av ”koldioxidtullen” CBAM, vill kommissionen ska auktioneras på uppdrag av den jättelika ”Innovation Fund”, som inrättats för att stötta utveckling av ny teknik. Liese vill istället att dessa utsläppsrätter ska föras till fonden först sedan det bevisats att ”koldioxidtullen” verkligen har fungerat och förhindrat utflyttning av industriproduktion (”koldioxidläckage”). I annat fall vill han att utsläppsrätterna istället delas ut gratis enligt de generella reglerna för gratistilldelning.

Stöd för kommissionens förslag om marknadsstabilitetsreserven. Rapportören Cyrus Engerer stödjer kommissionens förslag. Det betyder att från och med årsskiftet 2023/24 kommer det antal utsläppsrätter i reserven som överstiger 400 miljoner att automatiskt annulleras, en aningen annorlunda lösning än den som nu gäller. Överföringen av utsläppsrätter från auktionering till reserven begränsas. Fortsatt gäller att om antalet oanvända utsläppsrätter på marknaden (TNAC, Total Number of Allowances in Circulation) vid ett årsskifte överstiger 833 miljoner, kommer en del av de utsläppsrätter som egentligen skulle auktioneras kommande år, istället att placeras i MSR, men detta antal föreslås minskas.

——————————————————————————-

Utsläpp utanför utsläppshandeln – ESR (ansvarsfördelningsförordningen, Effort-Sharing Regulation, ESR)

Rapportör:       Jessica Polfjärd, Sverige/EPP

EUs ansvarsfördelningsförordning (ESR) reglerar hur stora utsläppen utanför utsläppshandeln får vara i respektive medlemsstat fram till 2030. Kommissionen har föreslagit att nuvarande unionsövergripande mål om att till 2030 minska utsläppen med minst 30 procent jämfört med 2005, ska skärpas till minus 40 procent (för Sverige -50 procent). Rapportören, svenska (M)-ledamoten Jessica Polfjärd, har inga invändningar mot vare sig nivån eller fördelningen mellan länderna, och ger även i övrigt grönt ljus för det mesta som kommissionen föreslår.

Den viktigaste förändringen som hon föreslår, är införandet av en straffavgift för de länder som släpper ut mera än sitt tilldelade utrymme – i nuvarande lagstiftning saknas tydliga sanktioner. Straffavgiften per ton överskridanden ska motsvara det aktuella priset på utsläppsrätter inom ETS1 multiplicerat med 1,25. Eventuella intäkter vill Polfjärd fördela lika mellan EUs Innovation Fund och unionens bredare miljöstödsprogram LIFE.

Polfjärd föreslår att länderna ska kunna kompensera alltför höga ESR-utsläpp genom att samla in koldioxid från atmosfären och lagra på det egna territoriet, men då ska inte inlagring i landskapet eller träprodukter räknas (”the removal of carbon dioxide from the atmosphere by means other than photosynthesis from the atmosphere”). I konsekvens med denna syn vill hon stryka den lilla öppning kommissionen föreslagit där större inlagring inom LULUCF-sektorn än EU-lagstiftningen kräver (se nedan) under vissa förhållanden skulle kunna ersätta utsläppsminskningar.

———————————————–

Koldioxidinlagring i landskapet och träprodukter – LULUCF-förordningen

Rapportör:       Ville Niinistö, Finland/de Gröna

För att nå målet om att 1990-2030 minska nettoutsläppen med 55 procent får unionen 2030, enligt sin klimatlag, tillgodoräkna sig en nettoinlagring i landskapet och träprodukter (LULUCF – Land-Use, Land-Use Change and Forestry) på upp till 225 miljoner ton per år (=den nivå medlemsstaterna förutser 2030 med nuvarande politik).

I avtalet om klimatlagen ingår dock dessutom ett parallellt åtagande att till 2030 höja den årliga nettoinlagringen till minst 300 miljoner ton. För att möta detta krav har EU-kommissionen föreslagit ett sammanlagt, lagstadgat beting i LULUCF-förordningen för 2030 på medlemsstaterna på 310 miljoner ton. Av betinget föreslås Sverige tilldelas 47 miljoner ton, mest av alla. För länder som inte lyckas uppfylla lagkraven föreslår Niinistö en straffavgift på 375 euro per ton.

I sitt förslag till betänkande vill rapportören Ville Niinistö, tidigare finländsk miljöminister och språkrör för de Gröna i Finland (f .ö. dessutom brorson till president Sauli Niinistö), att unionens LULUCF-mål för 2030 höjs ytterligare, till 490 miljoner ton. Nettoutsläppen av koldioxid från jordbruksmark och våtmarker inom unionen ska till dess helt upphöra (motsvarar en ökad nettoinlagring på 76 miljoner ton).

Niinistö går emot kommissionens förslag om att från 2030 slå samman nuvarande LULUCF med de utsläpp från jordbruk och kreatursskötsel av metan och lustgas, som för närvarande hanteras under ansvarsfördelningsförordningen (ESR), till en ny AFOLU-sektor (Agriculture, Forestry and Land-Use). Kommissionens tanke är att genom sammanslagningen från 2035 kunna bokföra en klimatneutral AFOLU-sektor. Niinistö ser inte poängen med detta, utan vill behålla nuvarande bokföringsmodell, men samtidigt införa krav på länderna att i de nationella energi- och klimatplaner (National Energy and Climate Plans, NECP) de måste ta fram vart tionde år, redovisar hur de steg för steg fram till 2050 tänker sig att öka den samlade nettoinlagringen under LULUCF. På basis av dessa redovisningar ska kommissionen i ett senare skede föreslå lagstadgade delmål för 2035, 2040 och 2045.

För att göra kolinlagring lönsam vill Niinistö öronmärka minst fem procent av auktionsintäkterna från nuvarande utsläppshandelssystem för ”kolinlagringsstöd”  till bönder och skogsägare.

I nuvarande förordning finns inga begränsningar för möjligheterna att överföra (=sälja) ”överprestationer” under LULUCF mellan medlemsstaterna. Den typen av lösning vill Niinistö motverka genom en avgift på 250 euro per ton överförd kolinlagring, att betalas av den köpande staten. Niinistö vill dessutom slopa nuvarande möjlighet för länderna att uppfylla krav om nettoinlagring under LULUCF genom att överföra överprestationer inom ESR-sektorerna (vägtrafik, småskalig uppvärmning, metan och lustgas från jordbruket m.m.).

———————————————–

”Koldioxidtull” – gränsjusteringsmekanism för koldioxid (CBAM)

Rapportör:       Mohammed Chahim, Nederländerna/S&D

Att klimatpolitiken inom EU är tuffare än i resten av världen leder ofta till högre kostnader för tillverkningsindustrin inom unionen. För att förhindra att investeringar och produktion flyttar ut ur unionen, eller att importerade produkter som tillverkats med höga utsläpp konkurrerar ut EU-produkter, har kommissionen föreslagit att en typ av ”koldioxidtull” – Carbon Border Adjustment Mechanism, CBAM – införs för import av elektricitet, stål, aluminium, handelsgödsel och cement från länder utan utsläppshandel eller koldioxidskatter. Systemet är tänkt att införas stegvis 2026-2036, samtidigt som gratistilldelningen av utsläppsrätter trappas ned (elproduktion är redan undantagen gratistilldelning).

Rapportören, den nederländske socialdemokraten Mohammed Chahim, vill skärpa och ändra på fem sätt:

– Låt CBAM även omfatta import av organiska kemikalier, vätgas och polymerer.
– Inkludera indirekta utsläpp från den eltillförsel som tillverkningen av industriprodukterna kräver.
– Fasa in systemet redan 2025-2028.
– Låt systemet administreras av en central CBAM-myndighet istället för, som kommissionen föreslår, nationella myndigheter.
– Använd en stor del av intäkterna för att stödja utvecklingen av klimatanpassad industri i världens allra fattigaste länder (LDC, Least Developed Countries).

———————————————–

Sociala klimatfonden

Rapportörer:   Esther de Lange, Nederländerna/EPP (för miljöutskottet, ENVI) och David Casa, Malta/EPP (för utskottet för regional utveckling, REGI)

Förslaget om en social klimatfond är kopplat till den föreslagna nya utsläppshandeln för vägtransporter och uppvärmning, ETS2. Auktionsintäkter från det nya handelssystemet ska betala kalaset. Med pengar från den nya fonden ska i första hand unionens fattigare länder via satsningar på energieffektivisering, utbyggnad av laddinfrastruktur, bidrag till elbilar etc., men också genom raka inkomststöd till hushållen, kunna mildra de negativa effekterna av den prisökning på energi den nya utsläppshandeln väntas orsaka. I genomsnitt väntas ”Fit for 55” öka energikostnaderna för hushållen inom EU med 0,7-0,8 procent, vilket betyder mest för de fattigaste hushållen. Fonden föreslås få en grundplåt på 72,2 miljarder euro, som ska börja slussas ut till medlemsstaterna med start 2025.

Till dem som hårdast har kritiserat förslaget hör den svenska regeringen, som anser att nuvarande regler och EUs budget i stort redan ger så stora förmåner för de fattigare medlemsstaterna att den föreslagna fonden inte behövs.

Förslaget hanteras i parlamentet parallellt av miljöutskottet och utskottet för regional utveckling. I det gemensamma förslag till betänkande som de bägge rapportörerna har presenterat finns inga invändningar av den typ Sverige kommit med. Ändringsförslagen är mestadels tekniska:

– Det bör fastslås i lagen att 25 procent av auktionsintäkterna från den nya utsläppshandeln bör föras till fonden. Blir detta mindre än 72 miljarder euro, bör fonden ändå tillföras denna summa.
– Bidraget till de direkta inkomststöden bör begränsas till 25 procent av de totala belopp respektive medlemsland erhåller, det ska högst få motsvara 40 procent av det utbetalade inkomststödet och måste upphöra efter tre år.
– För övriga insatser bör kravet på medfinansieringen för rikare medlemsstater uppgå till 50 procent, för fattigare 40 procent.
– Utbetalningarna till medlemsstaterna bör starta 2024, ett år tidigare än kommissionen föreslagit.

———————————————–

Regler om CO₂-utsläpp per kilometer från bilar och ”vans” (lätta bussar och lastbilar)

Rapportör:       Jan Huitema, Nederländerna/Renew

Nuvarande lagstiftning innebär att snittutsläppet 2030 från personbilar resp. lätta bussar/lastbilar som säljs inom EU, måste vara minst 37,5 resp. 31 procent lägre än siffrorna från försäljningen 2021. Kommissionen föreslår att målen skärps till minus 55 resp. 50 procent. Fr.o.m. 2035 föreslås att endast noll-utsläppsbilar ska få säljas.

Jan Huitema, från socialliberala D66 i Nederländerna, vill gå betydligt fortare fram. Diagrammet nedan visar skillnaden mellan nuvarande lagstiftning och vad kommissionen respektive Huitema föreslår för personbilar. Förslagen för lätta lastbilar och bussar uppvisar motsvarande mönster.

Ett svar to “Europaparlamentets förhandlare vill skärpa ”Fit for 55”-lagarna ytterligare”

1. Stellan Hamrin skriver:

   2022-01-25 kl. 14:49

   Hej Magnus,
   Vihåller på och slutför KLimatriksdagens kol-budget för Sverige och undrar beträffande de sektorer som ingår i utsläppshandeln, om vi får utsläppsrätter över om vi gör mer än vi måste och om dom minskande utsläppen blir bestånden om vi dödar dessa överblivna rättigheter.