Är Sveriges plan att bryta mot ALLA centrala delar av EU:s klimatlagstiftning?
Den 30 juni ska regeringen redovisa för EU-kommissionen hur Sverige tänker säkra att vi uppfyller kraven i EU:s klimat- och energilagstiftning.
Efter att först Klimatpolitiska rådet och sedan Naturvårdsverket konstaterat att Sverige är på väg att missa kraven i praktiskt taget hela den centrala klimatlagstiftningen, visar nu Energimyndigheten att samma sak är på väg beträffande de obligatoriska krav om ökad andel förnybar energi och minskad energianvändning som svenska regeringar och svenska Europaparlamentariker nyligen varit med och infört. Det framgår av det underlag till en uppdaterad svensk nationell energi- och klimatplan (National Energy and Climate Plan, NECP) regeringen fick från myndigheten för ett par veckor sedan.
Det mesta talar för att den uppdaterade NECP regeringen om knappt två månader lämnar till unionen, kommer att vara närmast identisk med Energimyndighetens lägesrapport. Inget tyder på att planen kommer att redovisa den snabba och kraftfullt ändrade inriktning av den nationella politiken som krävs om Sverige ska leva upp till EU-lagstiftningen och därmed bidra till (i stället för att undergräva) EU:s möjligheter att leva upp unionens åtaganden under Parisavtalet om det globala klimatet.
Som om detta konstaterande inte i sig är tillräckligt allvarligt, handlar frågan om den uppdaterade svenska NECP-en faktiskt om något mycket större och ännu mera fundamentalt; det handlar om EU som rättsordning och om Europaparlamentet som demokratisk institution, och har därmed direkt koppling till det förestående EP-valet: Om Sverige och andra medlemsstater inte bryr sig om att följa den lagstiftning (på till exempel klimat- och energiområdet) man själva beslutat om (och rentav drivit fram) tillsammans med Europaparlamentet – vad spelar då parlamentet längre för roll, och har det längre någon betydelse hur vi röstar den 9 juni?
————————–
Det uppdrag Energimyndigheten 2023 fick av regeringen i sitt regleringsbrev var egentligen att ”utarbeta ett förslag till uppdatering av regeringens nationella energi- och klimatplan”. Det myndigheten återkommit med är dock inte ens formellt ett förslag till uppdaterad plan, utan enbart ett slags lägesrapport, som myndigheten själv gett titeln ”Underlag till Sveriges integrerade energi- och klimatplan”.
De gällande nationella energi- och klimatplaner upprättades av medlemsstaterna 2019 och löper på tio år. Enligt EU:s styrningsförordning (artikel 14) ska nya, uppdaterade planer lämnas till kommissionen fem år in i planperioden, senast den 30 juni 2024.
Systemet med nationella energi- och klimatplaner har införts som ett informellt sätt säkra att alla medlemsstater lever upp till den gällande EU-lagstiftningen på området. EU:s åtagande under Parisavtalet är kollektivt. Alla medlemsstater måste solidariskt hjälpas åt, främst genom att leva upp till den gemensamma lagstiftningen, annars går det inte att säkra att unionens Parislöften klaras. Systemet med nationella energi- och klimatplaner har därmed en central roll i den europeiska energi- och klimatpolitiken.
Eftersom rutinen i liknande sammanhang är att regeringen möter rapporteringskraven helt enkelt genom att skicka in det material man försetts med av ansvarig myndighet, talar mycket för att Sveriges svar på lagkravet om en uppdaterad svensk NECP kommer att bli nästan identiskt med Energimyndighetens ”underlag”. Skulle detta inträffa, blir det rimligen svårt för både kommissionen och för svenska medborgare och företag att längre ta regeringens upprepade deklarationer om att svensk klimatpolitik numera primärt handlar om att uppfylla EU-lagstiftningen på området, på allvar.
När EU-lagstiftningen kräver en nationell plan som visar hur vi tänker leva upp till EU-lagstiftningen, tänker Sverige svara med – ett långfinger?*
De nationella energi- och klimatplanerna är särskilt viktiga på områdena förnybar energi och energieffektivitet, där de bindande målen enbart är fastslagna på unionsnivå, medan kraven på medlemsstaterna är ”indikativa” eller ”vägledande”.
Om de satsningar medlemsstaterna planerar på dessa områden sammantaget inte bedöms tillräckliga för att nå de unionsövergripande målen, är kommissionen skyldig att föreslå ny, tvingande lagstiftning i syfte att säkra att målen nås (se styrningsförordningen artiklarna 3-14, samt artikel 32.2-3).
Innan man hamnar i detta läge ska dock kommissionen i första hand försöka förmå medlemsstaterna att revidera sin politik så att den är i linje med unionslagstiftningen. Om regeringen väljer att lämna in Energimyndighetens ”underlag” i mer eller mindre ograverat skick som Sveriges uppdaterade nationella energi- och klimatplan, får vi alla hoppas att EU-kommissionen sätter tryck på den svenska regeringen och agerar i linje med det uppdrag medlemsstaterna givit den genom att anta EU-fördraget.
EU-kommissionens första uppgift är nämligen inte att föreslå ny lagstiftning. Kommissionens första uppgift är att se till att redan beslutad lagstiftning efterlevs, vilket innebär att aktörer som inte följer lagstiftningen på något sätt straffas. Denna princip måste gälla oavsett om det handlar om Polen och Ungern – eller om Sverige.
Summering: Eftersom Energimyndighetens ”underlag” inte klargör hur Sverige tänker leva upp till EU-lagstiftningen, krävs att regeringen rejält omarbetar underlaget innan det lämnas till kommissionen som Sveriges uppdaterade nationella energi- och klimatplan.
————————————————
Lagstiftning: Ansvarsfördelningsförordningen, ESR
Innehåll:
Anger för varje medlemsstat ett tak för utsläppen utanför nuvarande utsläppshandel, ETS1, under perioden 2021-2030.
Unionsövergripande mål:
Jämfört med 2005 ska utsläppen till 2030 ha minskat med 40 procent. Totalt utsläppsutrymme 2021-2030 drygt 18 miljarder ton CO2.
Krav på Sverige:
Jämfört med 2005 ska utsläppen till 2030 minska med minst 50 procent. Egentligen är kravet att dessa utsläpp 2021-2030 inte får överstiga ca 272 miljoner ton CO2.
Energimyndighetens bedömning:
”Baserat på det basscenario och känslighetsfall för transportsektorn (med lägre användning av fossila drivmedel) som tagits fram och bygger på beslutade styrmedel nås inte Sveriges EU-mål om 50 procents utsläppsminskning 2030 inom ESR-sektorn.”
Vad krävs för att Sverige inte ska bryta mot EU-lagstiftningen?
De svenska ESR-utsläppen måste snabbt och påtagligt börja minska betydligt. Eftersom utsläppen till 65-70 procent kommer från förbränning av fossila drivmedel handlar det om att snabbt minska försäljningen av dessa drivmedel.
Lagstiftning: LULUCF-förordningen
Innehåll:
Anger för varje medlemsstat ett golv för nettoinlagringen av koldioxid i skog och mark samt träprodukter, som medlemsstaterna måste uppnå 2021-2025 respektive 2026-2030.
Unionsövergripande mål:
2021-2025 ska nettoinlagringen upprätthållas på tidigare nivåer. 2026-2030 ska nettoinlagringen successivt öka så att den 2030 uppgår till minst 310 miljoner ton CO2.
Krav på Sverige:
2021-2025 måste nettoinlagringen i snitt ligga på samma nivåer som 2000-2009 (skogsmark) eller 2005-2009 (jordbruksmark). Till 2030 måste nettoinlagringen stiga till minst 4 miljoner ton CO2 över snittet 2016-2018, preliminärt ca 49 miljoner ton. Egentligen är kravet att nettoinlagringen 2026-2030 måste motsvara minst ca 235 miljoner ton CO2.
Energimyndighetens bedömning:
”Enligt scenariot med medeltillväxt för skogsmark beräknas det totala nettoupptaget från LULUCF-sektorn till cirka 42 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2030 vilket innebär att avståndet till målet 2030 är cirka 7 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Enligt scenariot med minskad tillväxt blir det totala nettoupptaget cirka 29 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket innebär att avståndet till målet 2030 blir cirka 19 miljoner ton koldioxidekvivalenter.”
Vad krävs för att Sverige inte ska bryta mot EU-lagstiftningen?
Nettoinlagringen av koldioxid i skog och mark samt träprodukter måste snabbt börja öka. Avgörande för att klara detta är att det årliga uttaget av virke minskar.
Lagstiftning: Förnybartdirektivet
Innehåll:
Anger unionsövergripande mål för andelen förnybar energi som medlemsstaterna ska bidra till att uppnå.
Unionsövergripande mål:
2030 ska minst 42,5 (helst 45) procent av energitillförseln inom unionen utgöras av förnybar energi. 2021 var andelen 21,8 procent.
Krav på Sverige:
Enligt förnybartdirektivets så kallade objektiva kriterier måste Sverige till 2030 öka den förnybara energins andel av energitillförseln från 66 (2022) till 76-78 procent.
Energimyndighetens bedömning:
”Om EU-kommissionen kommer fram till att EU:s mål om total andel förnybar energi inte nås med summan av de nationella bidragen kommer man att titta på vad som är ett rimligt nationellt bidrag från varje land enligt de så kallade objektiva kriterierna. Sverige behöver enligt dessa ha ett bidrag för förnybar energi på 76–78 procent, vilket inte nås enligt scenariot över befintliga styrmedel.”
Vad krävs för att Sverige inte ska bryta mot EU-lagstiftningen?
Andelen förnybar energi i den svenska energimixen måste öka betydligt. Denna utveckling motverkas just nu bland annat av att användningen av fossila drivmedel stiger.
Lagstiftning: Energieffektivitetsdirektivet
Innehåll:
Anger unionsövergripande mål för slutanvändningen av energi som medlemsstaterna ska bidra till att uppfylla.
Unionsövergripande mål:
2030 ska slutanvändningen av energi inom unionen inte överstiga 8 874 TWh (egentligen 763 miljoner ton oljeekvivalenter), vilket är ca 20 procent mindre än användningen 2021.
Krav på Sverige:
Med utgångspunkt från energieffektivitetsdirektivet har kommissionen meddelat ett så kallat vägledande nationellt bidrag som innebär att den svenska energianvändning till 2030 ska begränsas till 296 TWh, knappt 20 procent lägre än energianvändningen 2022.
Energimyndighetens bedömning:
”EU-kommissionen meddelade i mars 2024 ett korrigerat vägledande nationellt bidrag för Sverige som uppgår till 296 TWh slutlig energianvändning 2030. Det innebär att energianvändningen skulle behöva minska med 19 procent jämfört med den slutliga energianvändningen 2022. Med befintliga och planerade styrmedel förväntas Sverige inte nå sitt vägledande bidrag.”
Vad krävs för att Sverige inte ska bryta mot EU-lagstiftningen?
Energianvändningen måste snabbt minska. En snabb elektrifiering av bilparken och en minskad försäljning av flytande drivmedel skulle bidra till en sådan utveckling.
————————
*Formuleringen ändrad 240502 15.30.
[…] Är Sveriges plan att bryta mot ALLA centrala delar av EU:s klimatlagstiftning? […]