Förhandlingarna om EUs nya klimatlagstiftning – en uppdatering av läget
Alla trodde att det var klart med bilarna och koldioxiden. Den 27 oktober 2022 förklarade det dåvarande tjeckiska ordförandeskapet stolt att förhandlingarna var i hamn. EU-ländernas regeringar (ministerrådet) och Europaparlamentets förhandlare hade enats om att från och med 2035 endast tillåta försäljning av lätta fordon (personbilar + lätta bussar/lastbilar) med nollutsläpp. I praktiken ett förbud mot bilar med förbränningsmotor (ICE = Internal Combustion Engine).
Några regeringar hade knorrat om att lagstiftningen fortsatt borde hålla öppet för ICE-fordon på villkor att de körs på ”klimatneutrala drivmedel” (vilket i media beskrevs som elektrobränslen, ”e-fuels”). Som en eftergift lade man därför på sluttampen in ytterligare en så kallad ”recital” i den inledande förklarande texten till den nya lagstiftningen, som innebar att kommissionen lovade att undersöka möjligheterna att vid sidan om den nya lagstiftningen öppna för denna lösning: ”Following consultation with stakeholders, the Commission will make a proposal for registering after 2035 vehicles running exclusively on CO2 neutral fuels in conformity with EU law, outside the scope of the fleet standards, and in conformity with the Union’s climate neutrality objective.”
I parlamentet seglade förhandlingsuppgörelsen därefter snabbt igenom först miljöutskottet 1 december, och sedan omröstningen in plenum 14 februari. Alla räknade med en motsvarande snabb process i ministerrådet.
Men där blev det problem. Ett par dagar innan parlamentsomröstningen om bilarna och koldioxiden, hölls det val till delstatsparlamentet i Berlin. Succé för kristdemokraterna, katastrof för de tyska liberalerna, FDP, ett av tre partier i den regerande, tyska röd-gul-gröna trafikljuskoalitionen. FDP fick bara 4,7 procent av rösterna, tre tiondelar under spärrgränsen, och därmed inte ett enda mandat. En bekräftelse på en generell, nationell nedgång för partiet.
Vad göra? tänkte FDP-ledningen, och började ställa alltmera ultimativa krav kring bilarna och koldioxiden.
Och där är vi nu. Efter att två gånger ha gett klartecken till förbudet mot ICE-bilar – först när ministerrådet enades om sin förhandlingsposition i juni 2022, sedan i samband med trilogförhandlingarna, som alltså avslutades i oktober – svängde den tyska regeringen, och kräver nu att det skrivs in mera långtgående utfästelser kring ICE-bilar och ”CO2-neutrala” drivmedel i lagstiftningen än dem man accepterade i oktober. Kommer inga sådana utfästelser hotar den tyska regeringen med att, tillsammans med regeringarna i Bulgarien, Italien och Polen, blockera ett godkännande av den nya uppgörelsen i ministerrådet. Att regeringschefen Olaf Scholtz svängt mer än antyder att FDP har hotat spräcka den tyska regeringen om EU-beslutet inte ändras.
———————————
Formellt befinner sig just nu de mest centrala delarna av den pågående, gigantiska reformen av EUs klimatlagstiftning – ”Fit for 55” – i samma (eller aningen tidigare) skede som reglerna för bilarnas utsläpp.
Redan i november slöt parlamentet och ministerrådet så kallade triloguppgörelser om framtida krav på medlemsstaterna, dels om att minska utsläppen utanför nuvarande utsläppshandel (Effort Sharing Regulation, ESR), dels inlagringen av kol i landskapet och träprodukter (LULUCF-förordningen).
Strax före jul enades man dessutom om ett gigantiskt paket med reformer av utsläppshandeln, inklusive ändrade regler för systemets så kallade marknadsstabilitetsreserv, införande av en gränsjusteringsmekanism för koldioxid (”koldioxidtull”), plus etablering av dels ett nytt, separat utsläppshandelssystem för de flesta fossila koldioxidutsläpp som inte ingår i nuvarande utsläppshandel, dels en social klimatfond, som ska finansiera satsningar på energieffektivisering, elektrifiering av vägtrafiken m m.
Sedan dessa ligger dessa stora reformer i ett slags vänteläge. I Europaparlamentet har de ansvariga utskotten redan gett klartecken för samtliga uppgörelser, men ännu återstår voteringar in plenum. På måndag, 13 mars, kommer parlamentet att debattera ett par av reformerna, men omröstningarna lär inte genomföras förrän i andra halvan av april.
I ministerrådets tidtabell finns motsvarande beslut inlagda tidigast vid ungefär samma tidpunkt.
I 99 fall av 100 godkänns triloguppgörelser rutinmässigt och utan komplikationer i både parlamentet och rådet, men strulet kring bilarna och koldioxiden påminner om att ”Inget är klart förrän allting är klart”.
Ännu finns inga tecken på sprickor i enigheten kring de tunga klimatbesluten, men uppgörelser om tuffare klimatpolitik ifrågasätts alltid, och i alla tänkbara lägen, av ett par-tre regeringar. En nyhet är att Italien numera styrs av i de flesta fall allmänt EU-skeptiska och föga klimatengagerade partier långt ut på högerkanten. Parlamentsval med osäkert utfall stundar dessutom lite här och där i unionen under 2023.
Och när det kommer till kritan gäller principen ”All politics is local” – illustrerad av att i valet mellan att rädda sin egen regering eller få till en smidig beslutsprocess inom EU, prioriterar den tyske förbundskanslern hemmaplanen.
—————————–
Ett pikant inslag i processen kring den nya klimatlagstiftningen är RePower EU, det paket med satsningar på förnybar energi och energihushållning, som kommissionen presenterade i maj 2022, dvs. mer än 10 månader senare än ”Fit for 55”. Paketet var ett direkt resultat av det ryska överfallet på Ukraina, och den snabba rusning bort från rysk olja och naturgas, som kriget utlöst.
Paketet består av två delar, ett som handlar om att ytterligare skärpa lagstiftningarna om energieffektivisering och förnybar energi, ett om att fixa fram pengar till dessa satsningar.
Paketets förslag om skärpt lagstiftning har förts in i de processer som redan pågår under paketet ”Fit for 55”. Frågan om finansieringen har däremot drivits igenom i rekordfart i ett separat spår. Alla beslut är redan klara och kommer att få effekter på nuvarande utsläppshandel, eftersom en stor del av satsningen ska finansieras via utsläppshandelssystemet. Av de totalt 20 miljarder euro som ska satsas, ska 12 fixas genom att säja utsläppsrätter från den så kallade Innovationsfonden, en del av utsläppshandelssystemet. Återstående 8 miljarder ska ordnas genom att tidigarelägga auktioneringen av utsläppsrätter som egentligen skulle kommit ut på marknaden först 2027-2030. 27 miljoner utsläppsrätter (värde ca 2,7 miljarder euro) i den så kallade marknadsstabilitetsreserven, som annars skulle ha annullerats automatiskt vid kommande årsskifte, ska föras till Innovationsfonden för att begränsa dräneringen av fonden.
Dessa beslut, som alltså påverkar hur utsläppshandeln framöver kommer att fungera, och delvis förutsätter de lösningar som finns i triloguppgörelsen om utsläppshandeln, har således klubbats redan innan de övergripande besluten om utsläppshandelns framtid är klara!
——————————
Fortfarande återstår det för regeringarna och parlamentet att komma överens om alla övriga delar av klimatpaketet ”Fit for 55”. Trilogförhandlingar pågår. Av det som läckt ut, förefaller det inte orimligt att uppgörelser i de flesta fall kan komma under den närmaste månaden. Fast sedan ska ju uppgörelserna bekräftas i både parlamentet och ministerrådet. I vilken mån godkännandeprocesserna kommer att påverkas av utfallet av kommande nationella eller regionala val återstår att se:
Förnybartdirektivet. Ska målet för andelen förnybart 2030 vara 40 eller 45 procent? Vilka hållbarhetsregler ska gälla för bioenergi från skogen? Hur mycket ska EUs reduktionsplikt för transportbränslen höjas?
Energieffektiviseringsdirektivet. Hur tuffa kommer kraven på medlemsstaterna att sänka sin energianvändning att bli?
FuelEU Maritime. Vilka blir reglerna för den reduktionsplikt som ska införas för sjöfartsbränslen? Ska systemet enbart gynna förnybara alternativ eller ska drivmedel tillverkade med kärnkraftsel också främjas?
ReFuel Aviation. Vilka krav ska gälla för den ökade inblandning av icke-fossila bränslen som flygbolagen kommer att tvingas till? Och hur fort ska det gå?
AFIR. Medlemsstaterna kommer att bli skyldiga att bygga ut laddinfrastrukturen och ett nätverk av vätgasstationer – men hur tuffa kommer kraven att bli?
Energiskattedirektivet. Kommissionens förslag är att radikalt göra om energibeskattningen inom unionen så att den bättre främjar klimatomställningen. Medlemsstaterna beslutar utan inblandning från parlamentet, och beslut kräver dessutom konsensus. Diskussionerna har stått och stampat i 1,5 år och inte mycket tyder på snabba resultat.
[…] fördelas som utlovat men kontrollstationerna fungerar illa.Eller ett av de senare exemplen som Magnus Nilsson visar upp här – beslut om att hämta pengar från EUs utsläppshandel har just tagits men det övergripande […]
Hittills har EUs klimatpolitik präglats av ”för lite, för sent”.
Nu är hotet uppenbarligen ”ännu mindre, ännu senare”.
En stigande avgift på alla klimatskadliga bränslen, med full utdelning till alla medborgare hade inte haft samma svagheter som utsläppshandelssystemet. Utan kompensation kan allmänheten inte välja bättre alternativ och med detta följer risken att gula västar sätter käppar i hjulen även för välmenande politiker, om det till äventyrs hade funnits några.