Principen ”frihet under ansvar” skadar svenskt skogsbruk
Medverkade idag i Studio Ett för att diskutera hur man bättre kan förena produktions- och miljömålen i den svenska skogspolitiken.
Riksdagen har flera gånger ställt sig bakom miljömålet ”Levande skogar”. Skogsstyrelsen konstaterar gång på gång att målet inte nås.
En förklaring till misslyckandet är, enligt min uppfattning, att miljöarbetet i skogen drivs enligt principen ”frihet under ansvar”, dvs miljöhänsynen är frivilliga.
Det här betyder att de skogsägare som tar sitt ansvar förlorar ekonomiskt relativt de skogsägare som struntar i ansvaret. Att hänsynen är frivilliga betyder samtidigt att Sverige inte kan ge några garantier att vi bidrar till de internationella åtaganden EU gjort. Inte heller att svenska staten kan förhindra att olika EU-system, t ex utsläppshandeln, gynnar verksamheter som undergräver EUs miljömål.
I frånvaro av en fungerande svensk lagstiftning levererar EU detaljregleringar med dålig träffbild som kräver mycket byråkrati. Vilket Sverige gnäller på.
Att slopa principen ”frihet under ansvar” och införa dels tydliga, straffsanktionerade regler, dels ekonomiska incitament skulle gynna svenskt skogsbruk.
Hörde inslaget på Studio 1. Mycket väl talat och väl uttryckt Magnus! Måtte det under 2023 bli en förändring av lagstiftningen! Det mesta som är viktigt lagstiftar vi ju om. Det är inte frivilligt att besiktiga bilen och man får ju inte stjäla eller slå ihjäl varann heller. Hoppas din röst kommer att höras igen, lugnt och starkt och tydligt – Gott Nytt 2023!
Ja, principen ”frihet under ansvar” bygger ju på att ansvaret tas. Undantagen är alldeles för många, på gränsen till systematiska. Du har ju påpekat under många år att nuvarande system, med ansvar som inte följs upp, gynnar dem som inte tar det. Du har haft rätt hela tiden. Hoppas att TV-programmet kan vara början till att du också FÅR rätt!
Utöver att hålla med om det du säger så kan man lägga till att attityden ’frihet under ansvar’ har en stark ställning i svensk offentlig förvaltning. Den tillämpning av ett sådant förhållningssätt jag arbetat mycket med under lång tid är att den verksamhet som bedrivs inte följs upp, bland annat genom att avstå från att undersöka om avvikelser mellan projektkostnad och kostnad i upphandlade kontrakt har systematiska förklaringar. Det största problemet är att man på detta sätt inte arbetar i en lärande verksamhet. Ingvar Kamprad har citerats med att säga att ’det är inte fel att misslyckas, men det är dumt att göra samma fel flera gånger.’
Jo missbruk av kontinuitetsskogsbruk, kollagring, mångfaldsbevarande, skogsskydd etc till att imarkägaren nte göra tillräckligt kan motivera minskad frihet under ansvar genom skärpta krav på att upprätthålla markens produktionsförmåga och undvika vanhävd.
Håller helt med dig Magnus!
God Jul!