EU försöker mildra gas- och elpriskriserna utan att försvaga klimatpolitiken
Ryssland utsätter just nu Europa för politisk utpressning. Genom att strypa leveranserna av fossilgas har Putin under ett drygt halvår lyckats driva upp de europeiska spotpriserna på fossilgas så att de nu är 7-8 gånger högre än för ett år sedan. Detta har i sin tur drivit upp marginalkostnaden för elproduktion, och därmed även spotpriserna på el inom nästan hela unionen (norra Skandinavien är det stora undantaget). Rysslands uttalade syfte är att få EU att häva de ekonomiska sanktioner unionen infört på grund av det ryska överfallet på Ukraina. Det reella syftet är att förhindra ett militärt nederlag för Ryssland.
Om den ryska utpressningen kommer att fungera återstår att se. Hittills är resultatet mer eller mindre panikstämning kring el- och gaspriser överallt i Europa, vilket ju inte minst märkts i den svenska valdebatten. I vårt land är priseffekterna dock betydligt mindre än på andra håll, och i stort sett isolerade till södra delen av landet. På kontinenten är läget betydligt värre. Redan har ett antal stora gas- eller elberoende företag (aluminium, konstgödsel m.m.) stoppat verksamheten, och värre kan det bli under vintern.
EU och dess medlemsstater var uppenbarligen dåligt förberedda på utvecklingen. Först i maj, tre månader efter den ryska attacken på Ukraina och mer än ett halvår efter att Ryssland började skruva åt gaskranarna, lanserade EU-kommissionen ett lagstiftningspaket som bland annat innehöll höjda målsättningar när det gäller andelen förnybar energi, samt krav om snabbare tillståndsprocesser för etablering av i första hand vindkraft. För att finansiera och stimulera satsningarna, föreslog kommissionen att utsläppsrätter (EUA) motsvarande ett värde av 20 miljarder euro skulle hämtas ur utsläppshandelns marknadsstabilitetsreserv (MSR) och auktioneras ut utöver den fastställda auktioneringsplanen.
Auktioneringen föreslogs ske under fyra år. Hur många EUA som skulle auktioneras skulle avgöras av marknadspriset på utsläppsrätter. När förslaget lanserades var priset 90 euro per ton. Vid denna prisnivå motsvarar 20 miljarder euro drygt 220 miljoner EUA. Ett par dagar senare hade priset (sannolikt som en följd av kommissionens förslag) dock fallit till 80 euro, motsvarande 250 miljoner EUA.
Kommissionens förslag fick omedelbart kritik eftersom det skulle innebära att fler utsläppsrätter skulle släppas ut på marknaden, och att utrymmet för växthusgasutsläpp från EU därmed skulle öka.
Den befarade effekten har att göra med hur reglerna för MSR är konstruerade.
De flesta EUA som finns i MSR har hamnat där som en konsekvens av den ändring av MSR-beslutet som började gälla 2019 och som (i varje fall i Sverige) brukar kallas ”the Swedish proposal”. Ändringen innebär att om antalet oanvända utsläppsrätter som finns ute på marknaden (brukar kallas TNAC, Total Number of Allowances in Circulation) vid slutet av år 1 överstiger 833,3 miljoner (egentligen 100 miljoner dividerat med 12 procent eller 200 miljoner dividerat med 24 procent), ska det antal EUA som (på uppdrag av medlemsländerna) auktioneras ut perioden 1/9 år 2-31/8 år 3 minskas med 24 procent av TNAC.
De utsläppsrätter som på detta sätt undandras auktionering ska istället placeras i MSR. Huvuddelen av innehållet i MSR kommer i sin tur att automatiskt annulleras vid årsskiftet 2023/24. De EUA som annulleras kommer därför aldrig att kunna utnyttjas för att täcka utsläpp. Det totala utsläppsutrymmet inom utsläppshandeln krymper.
Att kommissionen föreslog något som i praktiken skulle ha inneburit en försvagning av EUs klimatpolitik, verkar dock ha fått tummen ned såväl från ett antal medlemsstater som en majoritet inom Europaparlamentets miljöutskott. Hur det ska gå med förslaget är fortfarande oklart. Varken regeringarna (=ministerrådet) eller Europaparlamentet har tagit ställning.
Tankarna på att snabbt auktionera ut fler utsläppsrätter har istället dykt upp i andra former, andra sammanhang och med andra syften. Nu handlar det i första hand om att (åtminstone på marginalen) dämpa el- och gaspriserna, mindre om att få in pengar för att bygga ut förnybar el.
Enligt direktivet om utsläppshandeln ska en del av de utsläppsrätter som ges ut varken delas ut gratis till utsläppare eller auktioneras ut på medlemsstaternas uppdrag, utan istället auktioneras för att finansiera unionens Innovationsfond. Fondens resurser ska användas till att stötta teknisk innovation som understödjer EUs klimatpolitik. Redan har en del av fondens pengar trillat ned över SSABs, Vattenfalls och LKABs Hybrit-projekt, liksom Stockholm Exergis satsning på bio-CCS.
När kommissionen i juli i fjol föreslog att 365 miljoner utsläppsrätter skulle auktioneras till förmån för Innovationsfonden, kostade utsläppsrätterna 50 euro per styck. Redan vid detta marknadspris skulle fonden tillföras hiskeliga 18 miljarder euro.
Under det senaste halvåret har priset på utsläppsrätter i princip aldrig legat under 75 euro per styck, vilket betyder att Innovationsfonden ser ut att bli betydligt större än kommissionen ursprungligen räknade med.
För några veckor sedan föreslog därför Jos Delbeke, som för ett par år sedan lämnade jobbet som högste tjänsteman på klimatområdet inom kommissionen, att man istället för att hämta utsläppsrätter från MSR, skulle tidigarelägga auktioneringen av de utsläppsrätter som avsatts för Innovationsfonden. Intäkterna skulle fortsatt kunna utnyttjas för att stötta utbyggnaden av förnybar el, energieffektivisering etc, men dessutom skulle tillskottet av utsläppsrätter på marknaden sätta press nedåt på priset på utsläppsrätter och därmed även på el och gas. I motsats till kommissionens förslag skulle denna lösning däremot inte leda till att det totala antalet utsläppsrätter tillgängliga för utsläpp stiger (möjligen skulle rentav det motsatta inträffa, eftersom TNAC 2022 och 2023 – och därmed den kommande automatiska annulleringen 2023/24 – sannolikt skulle öka en aning).
Inför energiministrarnas krismöte om el- och gaspriserna igår, 9 september, föreslog Nederländernas regering en tredje variant, nämligen att helt enkelt tidigarelägga den traditionella auktioneringen av utsläppsrätter motsvarande 10 miljarder euro. Med en sådan lösning skulle man snabbt kunna pressa ned marknadspriset på utsläppsrätter (och sänka priset både på el och på gasanvändning inom utsläppshandeln), men utan att minska trycket på utsläpparna att långsiktigt minska utsläppen. Auktionsintäkterna skulle fortsatt hamna hos medlemsstaterna (i praktiken utan öronmärkning) istället för i koordinerade satsningar på förnybart. Vare sig Innovationsfonden eller MSR (och därmed det totala utsläppsutrymmet och annulleringen 2023/24) skulle påverkas (precis som beträffande Innovationfondsmodellen skulle det totala utsläppsutrymmet dock sannolikt krympa en aning).
Några beslut i frågan togs inte under fredagens möte med unionens energiministrar. På basis av fredagens diskussion ska dock kommissionen presentera lagförslag redan på tisdag 13 september. Det finns dessutom viktiga formaliteter att reda ut. För att skynda på besluten vill man således helst hitta en lösning där besluten kan tas ensamt av kommissionen eller av ministerrådet, utan att parlamentet formellt måste blandas in.
Debatten har dock redan fått dramatiska effekter på handeln med utsläppsrätter. Under de senaste veckorna har priset på utsläppsrätter rasat från den 19 augusti nästan 100 euro till igår fredag 66 euro per styck. Att några större utsläppare på kontinenten dragit ned eller helt stoppat verksamheten har säkert bidragit till prisfallet, men huvudförklaringen är sannolikt diskussionen att redan på kort sikt i praktiken öka utbudet av ”färska” utsläppsrätter med i storleksordningen 15 procent. Att utsläppsrätterna blivit billigare betyder rimligen att både elpriserna och industrins och energiföretagens kostnader för att använda fossilgas har fallit en aning. Samtidigt lär de billigare utsläppsrätterna ge rekyleffekter i form av i varje fall marginellt högre efterfrågan och därmed högre priser på både kol och fossilgas.