Nu är det på allvar – Din snabbguide till ”Fit for 55”
Vill du förstå EU-kommissionens klimatlagstiftningspaket ”Fit for 55”? Jag har gjort en snabbguide. Du hittar den här.
—————————————–
När Stefan Löfven i augusti höll sitt sista sommartal som statsminister, och meddelade sitt beslut att avgå, ägnade han en stor del av talet åt klimatfrågan. Han talade om vårt globala ansvar, om målsättningen att Sverige ska bli världen första fossilfria välfärdsland.
Att han lade så mycket vikt vid frågan kändes både uppmuntrande och hoppfullt.
Ändå.
En enda gång nämnde han Europa – det var när han talade om det växande förtrycket mot judar, kvinnor, HBTQ-personer och andra grupper.
Ingen särskild skugga må falla över just Stefan Löfven, men i Sverige finns en tendens, såväl inom politiken och media som bland miljöengagerade och debattörer, att hantera klimatpolitiken antingen som en fråga som måste hanteras på global nivå eller som handlar om nationell politik. (Varje mediaföretag med självaktning och tillräckliga resurser bevakar FNs klimatkonferenser. Inget fel med det, verkligen inte. Men ändå.)
Men de viktigaste insatser svenska politiker gör för klimatet handlar nog varken om nationella eller globala beslut, utan om EU. Det är inom Europeiska Unionen svenska ministrar och Europaparlamentariker formulerar de beslut som därefter sätter ramarna för det vi kan bidra med på hemmaplan.
På det globala planet finns det ingen aktör som betyder mera för att driva på arbetet än EU.
En dryg månad före Löfvens sommartal, mitt i högsommaren den 14 juli, presenterade EU-kommissionen ett jättepaket med förslag om ny och omarbetad klimatlagstiftning – ”Fit for 55”. Tusentals sidor med ofta trögtuggad Brysselprosa. Egentligen inget nytt. Mest ”bara” hur vi kan säkra att målen i EUs nya klimatlag nås. Ändå revolutionerande. För – nu är det på allvar.
Kommissionens förslag är fortfarande bara förslag. Nu ska Europaparlamentet och regeringarna i de 27 medlemsstaterna var för sig formulera sina positioner kring alla förslagen. Sedan ska de bägge parterna prata ihop sig och ytterligare kompromissa. Det lär ta 1,5-2 år innan de är i mål.
Under processen kan de i princip ändra hur mycket som helst. Men de kan inte sänka den ambition som anges i klimatlagen. I så fall måste de först riva upp den nya klimatlag de godkände för bara några månader sedan.
Sedan den 14 juli har jag försökt förstå vad som står i kommissionens alla förslag, och till sist fått ihop det jag kallar en ”snabbguide” till det jättelika lagstiftningspaketet.
Jag hoppas att snabbguiden ska göra det möjligt för fler att delta i och förstå processen.
Du kan ladda ned snabbguiden här.
Tacksam för alla synpunkter.
Helt sant Magnus, och bra att du så ofta lyfter betydelsen av EU:s politik.
Ett konkret exempel vi just räknat på i det Nordic Clean Energy Scenarios är påverkan på det nordiska elsystemet av EU:s vätgasstrategi. Slutsatsen är att de 55 extra TWh el som de så spännande och omskrivna svenska järn- och stålprojekten kan innebära i princip försvinner i bruset jämfört med behovet av el för att producera de mängder vätgas som EU som helhet kan behöva. Det perspektivet måste in mycket tydligare i diskussionen om det svenska elnätet, för att inte tala om när en svensk vätgasstrategi utformas.
Kika gärna på https://www.nordicenergy.org/project/nordic-clean-energy-scenarios-solutions-for-carbon-neutrality/
Sjöfarten är en stor utmaning. Att fasa in nya båtar som kan gå på LNG (fossilgas) tar väl lika lång tid som att fasa in elbilar? Och då blir klimatgasreduktionen bara 20% (om metanläckaget är försumbart). Att byta till icke-fossilt bunkerbränsle låter sig väl göra i befintlig fartygsflotta, men ger ingen minskning av klimatgasutsläpp i det korta perspektivet. Eldrift (med batteribytessystem) kan fungera på kortare rutter. Fungerar CCS i fartygsmiljö? Som sagt en stor utmaning både för fartygsägare, infrastruktur och kontrollorgan. CCS kanske går att eftermontera i befintliga fartyg.
Du har så rätt, Magnus, europasamarbetet i klimatfrågor är ju den helt dominerande kraften för svensk klimatpolitik och ändå pratar ’ingen’ om det. Det beror förstås på att politik i Sverige numera främst bedrivs genom att piska upp eller rida på känslostormar för att bli kvar vid alt. få tillgång till makten. Och ETS förstår sig ingen på, eller t.o.m. misstänkliggör, som SVT i sina inslag om utsläppsrätter och svenska företag. Trist. Nu ska jag läsa.