Europeisk skogsstrategi viktig för klimatpolitiken
(Texten ursprungligen publicerad i Dagens Nyheter 20210813)
När riksdagen 2017 antog det klimatpolitiska ramverket var det modigt och internationellt banbrytande. Sedan dess har dock mycket hänt på klimatområdet. Tydligast manifesteras detta kanske av EUs nya klimatlag, som tar betydligt djupare och bredare grepp än sin svenska förebild.
Ska Sverige fortsatt spela en pådrivande roll, måste därför den svenska klimatpolitiken uppdateras. Viktigast är att den breddas på det sätt EU gjort, med mål inte bara för lägre utsläpp utan också för ökad kolinlagring. Ju snabbare vi lyckas minska utsläppen, desto tyngre roll får kolinlagringen.
Kortsiktigt måste virkesförråden i våra skogar (liksom volymen trä i byggnader och andra långlivade konstruktioner) öka ännu snabbare. På sikt kan förhoppningsvis även bio-CCS (berggrundslagring av koldioxid från förbränning av biomassa) bidra.
En genomtänkt europeisk skogsstrategi, som främjar ökade naturliga kollager, är avgörande för om unionens klimatmål ska kunna nås. För att bio-CCS ska slå igenom krävs ändringar av EU-lagstiftningen som åtminstone hittills inte förordats av kommissionen. Bägge dessa förändringar på EU-nivå lär få effekter på svenskt skogsbruk. Helt nya affärsmodeller måste utvecklas.
Kärnan i EUs klimatlag är att till senast 2050 uppnå balans mellan utsläpp och upptag av växthusgaser, därefter ”negativa utsläpp”. Ska det lyckas, måste nettoinlagringen av kol i det europeiska landskapet (enligt kommissionen) till 2050 fördubblas till uppemot motsvarande 500 miljoner ton koldioxid per år. För att därefter uppnå ”negativa utsläpp”, måste inlagringen antagligen öka ytterligare.
Det svenska klimatramverket har en annan målkonstruktion än EUs klimatlag. Det svenska målet är att utsläppen från trafik, energianvändning, industrier etcetera 2045 ska vara minst 85 procent lägre än 1990. Återstående utsläpp från dessa sektorer ska kompenseras med ”kompletterande åtgärder” – ”nettoupptag i skog och mark, verifierade utsläppsminskningar genom investeringar i andra länder samt avskiljning och lagring av biogen koldioxid (bio-CCS)” (prop. 2016/17:146).
I den svenska klimatpolitiken är kolinlagring och bio-CCS således sidospår, ”kompletterande åtgärder”.
Dessutom ingår inte alla utsläpp i 85-procentsmålet, till exempel de cirka 11 miljoner ton koldioxidekvivalenter som, enligt klimatpolitiska vägvalsutredningen, läcker från utdikade skogs-, jordbruks- och betesmarker – mer än alla utsläpp från personbilsflottan, mer än stål- och cementindustrins samlade utsläpp.
I EUs klimatlag ingår ett etappmål för 2030 som innebär att unionens nettoutsläpp (utsläpp minus upptag) då ska vara minst 55 procent lägre än 1990. Nettoinlagringen av koldioxid i landskapet inom unionen ska då uppgå till motsvarande minst 300 miljoner ton (varav 225 miljoner ton får räknas av mot 55-procentsmålet).
Som ett sätt att möta klimatlagens krav, föreslog kommissionen nyligen att den så kallade LULUCF-förordningen, (som definierar krav på EUs medlemsstater om kolinlagring i landskapet) ska skärpas. Till 2030 ska den sammanlagda nettoinlagringen inom EU uppgå till motsvarande minst 310 miljoner ton koldioxid per år. Sveriges beting föreslås bli 47 miljoner ton (högst av alla) och 7-10 miljoner ton högre än vad vi uppnått de senaste åren.
Förslaget har lett till svenska protester både från politiskt håll och från skogsnäringen. Protesterna riktas inte mot klimatlagen utan har formulerats som en principiell kritik mot den ökade EU-samordning av skogspolitiken som den parallellt lanserade (tämligen harmlösa) skogsstrategin sägs innebära. Konkret fokuserar dock kritiken på de ökade kraven på kolinlagring.
Det andra område där Sverige och den svenska skogen kan bidra till ”negativa utsläpp” gäller bio-CCS. Sammanlagt beräknas det finnas en potential hos stora, svenska energianläggningar och skogsindustrier (som alla omfattas av EUs utsläppshandel) att kunna leverera uppemot 20 miljoner ton biomassabaserad koldioxid per år för berggrundslagring. Problemet är att nuvarande EU-lagstiftning, inklusive utsläppshandelsdirektivet, inte beaktar denna möjlighet.
Idag finns två sätt för verksamheter inom utsläppshandeln att slippa lämna in utsläppsrätter för sina koldioxidutsläpp. Det ena är om utsläppen härstammar från biomassa (biogen koldioxid), det andra om (den fossila) koldioxiden fångas in och lagras i berggrunden.
EU-lagstiftningen tar däremot inte höjd för möjligheten att kombinera dessa bägge åtgärder, dvs. fånga in och lagra biogen koldioxid. Det betyder bland annat att utvecklingen av bio-CCS inte kan dra nytta av de höga priserna på utsläppsrätter.
När kommissionen inte agerar måste Sveriges regering och svenska Europaparlamentariker göra det! Eftersom förhandlingar om utsläppshandelsdirektivet just startat, är läget perfekt.
Alla inblandade vet att inget land skulle gynnas mera ekonomiskt av en europeisk bio-CCS-politik än Sverige. Parallellt ser unionen stora svårigheter att klara sina mål för den biologiska mångfalden, det miljöområde som prioriteras högst vid sidan om klimatet. En öppning för bio-CCS, som ytterligare kan öka trycket mot skogarna inom EU, lär därför komma att länkas till skärpta miljökrav på skogsbruket inom unionen, även det svenska.
Två vägar att uppdatera den svenska klimatpolitiken utkristalliseras:
- Behåll tuffa krav på industrin och trafiken om utsläppsminskningar, men komplettera det klimatpolitiska ramverket med ett mål för nettoinlagring av kol på åtminstone den nivå kommissionen föreslagit, dvs. för 2030 47 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
- Utnyttja den nyss startade översynen av EUs klimatlagstiftning till att få igenom en EU-lagstiftning som likställer bio-CCS med ”fossil-CCS”. Bejaka att en sådan reform knyts till miljöreformer inom skogsbruket, till exempel inom ramen för en europeisk skogsstrategi.
Magnus Nilsson, miljökonsult, klimatpolitisk analytiker. Författare till ”På väg mot 2050 – politik för ett klimatneutralt Europa” (Global Utmaning 2021) och ”Skydda lagom – en ESO-rapport om miljömålet Levande skogar” (ESO, 2018)
Hej Rune!
Ska vi hålla nere temperaturökningen måste vi både minska utsläppen växthusgaser till ned mot nära noll och på olika sätt dränera atmosfären på koldioxid.Den ena åtgärden är ingen ersättning för den andra, utan vi måste driva bägge linjerna så tufft vi orkar med.
Ett mål om en nettoinlagring i landskapet 2030 på 47 miljoner ton skulle minska atmosfärens koldioxidinnehåll med 47 miljoner ton. Inte mycket, men en utveckling åt rätt håll.
Om vi dessutom skulle kunna gå vidare och fånga in biogen koldioxid från fjärrvärmeverk och skogsindustrier och därmed säkra att koldioxiden lagras i berggrunden istället för i atmosfären, skulle det naturligtvis också bidra.
Hej Sven!
Fast det lär gå åt en förfärlig massa el…
Hej Lars!
Har inte tittat igenom BGs föredrag. Den beskrivning du refererar verkar inte riktigt överensstämma med den redovisning Sverige gör till FNs klimatkonventionen. Enligt den redovisning Sverige sänt in i år var nettoinlagringen på ”Forest land” knappt 40 miljoner ton CO2eq, vilket alltså återspeglar skillnaden mellan det virke som hämtades ur eller bröts ned i skogen. Dessutom ökade kollagret i ”Harvested wood products” (med ursprung i de svenska skogarna) med 6,5 miljoner ton. Vi har alltså en löpande ökning av kollagret såväl i skogen som i produkter från skogen.
Det som drar ned siffran är läckage från utdikade våtmarker, från bebyggd och odlad mark, så att man netto för Sveriges dal landar på drygt 37 miljoner ton.
Ladda ned det här dokumentet och kolla på Table 4: https://unfccc.int/documents/271826
Jag vet inte riktigt till vilket dokument du refererar. Gissar på förslaget från kommissionen om revidering av LULUCF-förordningen.
Att man i detta förslag till lagtext inte refererar till markägaren beror på att lagkravet är riktat mot medlemsstaterna. Hur respektive medlemsstat gör för att säkra att kraven uppfylls avgörs av medlemsstaterna. Är det svar?
En beundransvärd redogörelse för EUs och Sveriges politik inom miljö- klimat- och skogsområdena. Så svårt att annars hålla sig ajour inom.
Ett område där jag studsar och reflekterar är resurs…. sid 59. En resurs som är helt bortsedd från är marken och de som brukar, vårdar marken. Många av de åtgärder som diskuteras regleringen av inom området miljö ock klimat är just markens brukande och vårdande men längre än till principiella och översiktliga beskrivningar kommer inte fram. Enligt min mening är det i Sverige med sitt privata ägande av skogsmarken nödvändigt att börja med skogsägaren (inkl. bolagsskogen) och hans mark som måste vara grunden för regleringarna. Hur kan skogsägarna få bästa möjlighet att bruka marken så att de totala målen för att produktionen av
vedfibrer når behovet för timmer, massaved energived, bioved osv. samt behovet av kolinlagring och den biologiska mångfaldens utveckling? Det grundläggande villkoret som alltid bortses från är att skogsägaren måste ha en möjlighet att få avkastning på sitt investerade kapital samt en frihet att utveckla brukets metoder för att möta framtida villkor och behov. Det finns inget exempel i världen på ett regleringsväsende som kan ersätta den enskilde skogsägaren i hans roll. Därför är skogsägaren och dennes skogsmark en knapp resurs som all reglering måste utgå från i dessa sammanhang.
Tack Magnus! Intressant som vanligt, men …
Professor Bengt-Gunnar Jonsson visar i sitt föredrag ( https://www.youtube.com/watch?v=ixRdmizJeqY ) att den svenska skogsindustrin höjer koldioxidhalten i atmosfären med 128 Mt CO2 varje år. Av dessa beror 46 Mt på att nedhuggna träd slutar att binda koldioxid. Den andra delen 82 Mt kommer från förbränning och förmultning.
Om vi gissar att en tredjedel av dessa 82 Mt skulle kunna binda i CCS, alltså knappt 30 Mt CO2, så har vi fortfarande kvar en klimatförstörelse på 100 Mt CO2 per år.
Skogen som huggs ner kanske växer upp igen, men det tar ändå mycket längre tid än den vi har på oss. Att förespråka bio-CCS är därför mycket tvivelaktigt i mina ögon, eftersom den bygger på förbränning och skogsavverkning, två saker som vi måste försöka minska radikalt.
Ett betydligt säkrare sätt att minska Sveriges faktiska klimatskador vore att lägga en stigande avgift på alla skogsprodukter, och att använda intäkten från denna avgift till att belöna skogsägare som låter träden stå kvar och binda kol, på långtidskontrakt..
Hej!
Sverige skulle kunna delta i forskningen kring ”Direct Air Capture” (DAC), vilket skulle kunna bli den definitiva lösningen för CCS. Med DAC fösvinner behovet av CO2-infångning vid källan, man kan fånga in koldioxiden på samma plats som man lagrar den, och blir på så vis av med hela transportbehovet.
Tack för ditt arbete Magnus.
Jag försöker förstå detta bättre – menar du med din slutsats att bio-css skulle vara en hållbar lösning om vi nettoinlagrar 47milj ton CO2 enligt EU´s föreslagna mål?
det handlar väl i praktiken om de 80 milj ton årliga biogena CO2-utsläpp från pappersbruken, som man med denna inställningen skulle öka acceptansen för om de fångar in den som bio-css. då uppstår en del följdfrågor. Är det en hållbar lösning eller borde man med tiden gå över till el (när det förhoppningsvis i framtiden blir 100% sol, vind, vatten) i dessa få men massiva utsläppskällor?
Att gå in för bio-css menar jag också krävs någon form av lösning av slutproblemet som man skjuter på framtiden. Vi kan ju inte bara fortsätta pumpa ner CO2. När elen blir 100% sol vind, vatten ( förhoppningsvis) kan man börja ta upp CO2 och återställa det till kol och O2.
Är det verkligen en bra lösning med bio-css?