Magnus Nilsson Produktion

Låga utsläpp 2018 stramar upp utsläppshandeln ytterligare

(Du kan läsa mera om EU:s klimatpolitik och hur den påverkar förutsättningarna i Sverige i min nya rapport EU, Sverige och klimatet – en guide för politiker och andra till EU:s nya klimatpolitik, Arena Idé 2019)

I onsdags publicerade Kommissionen sin årliga sammanställning över läget i utsläppshandeln, eller mera konkret vad som har hänt med alla de miljarder utsläppsrätter (EUA) som tillförts systemet sedan 2008.

Den viktiga siffran i materialet är TNAC – Total Number of Allowances in Circulation – som anger skillnaden mellan å ena sidan det totala antal EUA som givits ut (plus s.k. utsläppsminskningskrediter som tillförts systemet), å andra sidan det totala antal som återlämnats till Kommissionen, normalt för att täcka utsläpp av koldioxid från anläggningar som ingår i systemet.

TNAC är numera en superviktig faktor eftersom storleken på TNAC ytterst avgör hur stora framtida utsläpp som tillåts från de drygt 11 000 anläggningar som ingår i systemet. Det beror på att TNAC styr hur många utsläppsrätter, avsedda för auktionering, som istället temporärt kommer att placeras i den nyinrättade så kallade Marknadsstabilitetsreserven, MSR, för att därefter i huvudsak annulleras innan de kunnat utnyttjas för att täcka utsläpp. Ju högre TNAC, desto lägre kommer utrymmet för framtida utsläpp att bli.

Årets rapport sammanfattas i tabellen nedan. (Ursäkta en grafisk något svajig tabell. Observera att siffran på första raden – ”Outnyttjade utsläppsrätter vid årsskiftet 2012/13” – gäller sådana utsläppsrätter som tillförts systemet redan före 2013, men som vid årsskiftet 2012/13 ännu inte utnyttjats för att täcka utsläpp. Notera också att de speciella luftfartsutsläppsrätterna, EUAA, inte omfattas.)

Enligt direktivet om utsläppshandel ska det under 2019 totalt ges ut ca 1 855 miljoner nya utsläppsrätter (EUA). Av dessa ska ca 758 miljoner delas ut gratis, i första hand till tung industri (elproduktion har ingen gratistilldelning). Övriga ca 1 100 miljoner utsläppsrätter ska egentligen, enligt lagstiftningens grundregel, på medlemsstaternas uppdrag säljas vid offentliga auktioner under 2019.

Införandet av Marknadsstabilitetsreserven, MSR, ändrar dock på systemet, och det är här TNAC kommer in.

För att ta det i detalj innebär MSR-beslutet att under de tolv månader som börjar 1 september år 2 ska en del av de utsläppsrätter som egentligen skulle ha auktionerats ut, i stället att placeras i MSR, och därmed inte bli tillgängliga på marknaden. (Reglerna för ”avlänkningen” till MSR utgår således inte från kalenderår utan från perioden från 1/9 år 1 till 31/8 år 2.) Det antal som ”avlänkas” från auktionering ska motsvara 24 procent av TNAC år 1.

Att TNAC vid årsskiftet 2018/19 uppgick till 1 654 909 824 innebär att totalt 0,24 x 1 654 909 824 = 397 178 358 EUA, som egentligen skulle ha auktionerats ut på ländernas uppdrag 1/9 2019-31/8 2020, istället kommer att placeras i marknadsstabilitetsreserven.

Processen är redan igång. Baserat på TNAC vid utgången av 2017 kommer under 2019 fram till 31/8 ca 266 miljoner utsläppsrätter att placeras i MSR. Av de drygt 397 miljoner EUA som totalt att placeras i MSR på basis av TNAC 2018, ska en tredjedel, drygt 132 miljoner, placeras i MSR 1/9-31/12 2019.

Under 2019 kommer således sammanlagt 397 (266+132) miljoner EUA att placeras i MSR. Det betyder att av de totalt 1 855 miljoner EUA som marknaden skulle ha tillförts enligt plan kommer endast ca 1 460 miljoner att komma ut på marknaden.

Denna volym kan jämföras med att utsläppen inom systemet under 2018 var strax under 1 700 miljoner ton koldioxid. Det betyder att tillförseln av nya utsläppsrätter under 2019 gissningsvis kommer att bli ca 250 miljoner färre än vad som motsvarar utsläppen.

För att ändå kunna täcka sina utsläpp kommer företagen att tvingas tära på det befintliga förrådet av ännu outnyttjade utsläppsrätter (som sannolikt inte i första hand finns i händerna på de industriföretag och kraftbolag som svarar för utsläppen, utan snarare i första hand hos banker, spekulanter, mäklare etc).

Det betyder att TNAC vid utgången av 2019 sannolikt kommer att vara 2-300 miljoner EUA mindre än vid utgången av 2018.

Om TNAC vid utgången av 2019 kommer att uppgå till drygt 1,4 miljarder EUA, betyder det att under 2020 kommer ytterligare ca 380 miljoner utsläppsrätter som egentligen skulle ha auktionerats under detta år istället att placeras i MSR. Vilket i sin tur betyder att företagen ytterligare kommer att tära på förrådet av outnyttjade utsläppsrätter (=TNAC). Etc, etc.

Den här processen fortsätter tills TNAC understiger 833 miljoner EUA, då ”avlänkningen” av utsläppsrätter från auktionering till MSR upphör. När TNAC är mindre än 400 miljoner EUA, kommer tvärtom årligen 100 miljoner utsläppsrätter att tas från MSR och auktioneras utöver den ordinarie auktioneringspotten ända tills MSR tömts.

Det som gör denna mekanism så betydelsefull för klimatet är att en mycket stor andel av de utsläppsrätter som placeras i MSR automatisk kommer att plockas ur systemet på grund av de automatiska annulleringar som startar vid årsskiftet 2023/24. De kommer därmed aldrig att kunna utnyttjas för att täcka utsläpp.

Vid årsskiftet 2023/24 kommer en avstämning att göras, där antalet EUA i MSR jämförs med det antal utsläppsrätter som de facto auktionerades ut under 2022. Då kommer utsläppsrätter, motsvarande skillnaden mellan den första siffran (=innehållet i MSR vid årsskiftet 2023/24) och den andra siffran (=antalet utsläppsrätter som de facto såldes på auktion under 2022) att automatisk annulleras. Det betyder att MSR blir mindre, men framför allt betyder det att ett mycket stort antal utsläppsrätter, som egentligen skulle ha utnyttjats för att täcka utsläpp, i ett slag försvinner ur systemet och krymper det framtida utrymmet för utsläpp.

Annulleringen 2023/24 beräknas motsvara minst 2 miljarder ton koldioxid, dvs. mer än ett helt års utgivning av utsläppsrätter.

Motsvarande avstämning kommer därefter att ske vid varje årsskifte. Annulleringarna efter 2023/24 blir betydligt mindre och kommer till sist att upphöra, när avgörs av utsläppsutvecklingen.

De slutliga värdena för TNAC, år från år, och därmed hur stora de automatiska annulleringarna blir, beror på hur snabbt utsläppen minskar. Faller utsläppen snabbt, kommer företagen inte att behöva tömma sina förråd av outnyttjade utsläppsrätter så snabbt, och då hålls storleken på TNAC uppe, vilket i sin tur ökar avlänkningarna av EUA till MSR och utökar både annulleringarnas omfattning och hur länge de kommer att pågå. Att utsläppen inom utsläppshandeln 2018 föll med 4,2 procent (exklusive flyget) betyder att TNAC vid utgången av 2018 faktiskt var större än TNAC 2017 (se tabell), vilket i sin tur betyder att avsättningarna till MSR 1/9 2019-31/8 2020 kommer att bli ganska stora.

Faller utsläppen mera långsamt kommer ”överskottet” av utsläppsrätter att förbrukas snabbare och TNAC krymper snabbare, varvid både ”avlänkningarna” till MSR och den automatiska annulleringen 2023/24 får mindre omfattning. Hela proceduren kommer då att fasas ut snabbare.

Från och med 2024 sänks procentsatsen för ”avlänkningen” från 24 till 12 procent av TNAC.

Här kan du lämna en kommentar: