Remissvar om klimatpolitiska vägvalsutredningen
Om en vecka (20 maj) går remisstiden över den s k Klimatpolitiska vägvalsutredningen ut. Betänkandet har två huvudteman:
1. Hur kan man säkra de ”kompletterande åtgärder” som krävs för att uppnå målet i det klimatpolitiska ramverket om nettonollutsläpp 2045?
2. Hur kan man därefter uppnå ”negativa utsläpp”?
Utredningen hittar man här. Mitt remissvar finns i sin helhet här. Nedan sammanfattningen av mitt svar.
……………………………………………………………………………………………………………………………………………..
Synpunkter på betänkandet SOU 2020:4 Vägen till en klimatpositiv framtid (dnr 2020/00166/KI)
Övergripande
- Den svenska klimatpolitikens övergripande syfte bör vara att säkra att såväl Sverige som EU, så snart som möjligt, på ett kostnadseffektivt sätt, uppnår negativa nettoutsläpp, samt att dessa efterhand ökar. Lagstadgade EU-krav om lägre utsläpp, kolinlagring etc. ska självfallet uppfyllas, men fokus bör vara mesta klimatnytta även då denna inte korrekt återspeglas i EU-sammanhang eller därvid fullt ut kan tillgodoräknas Sverige.
Ökning av kolsänkan
- Det klimatpolitiska ramverket bör kompletteras med ett mål för LULUCF-sektorn. Den svenska skogen erbjuder de största, snabbaste och säkraste möjligheterna till negativa utsläpp. Ett separat mål om ökat virkesförråd bör ingå. Det bör primärt nås genom att säkra miljömålet Levande skogar. Detta förutsätter en uppdaterad bristanalys om vad målet kräver i form av anpassning av skogsbruket, större skyddade arealer etc.
- Tvärtemot utredarens bild kan ett kraftigt ökat virkesförråd – sannolikt även miljömålet Levande skogar – uppnås utan minskat virkesuttag. Avgörande är att styrmedel som uppmuntrar markägare att bidra såväl till miljömålet som till ökad kolinlagring införs. En generell höjning av lägsta slutavverkningsåldrar bör övervägas.
- Utredaren hävdar att de samlade koldioxidutsläppen alltid minskar då biomassa ersätter fossil energi i stora energianläggningar, eller då trä ersätter stål och cement (”substitu-tionseffekten”). Om de berörda anläggningarna (vilket oftast är fallet) omfattas av EUs utsläppshandel stämmer dock inte detta. Missförståndet leder till att utredaren drar felaktiga slutsatser om hur skogens klimatnytta kan optimeras.
- Återvätning av utdikade torvmarker bör fokusera på marker med de största kolläckagen, samt ske i större omfattning och snabbare än vad som föreslås. Övriga kolsänkeförslag tillstyrks.
Avskiljning och lagring av biogen koldioxid
- Även bio-CCS bör generera utsläppsrätter inom EU ETS. Marknaden för bio-CCS bör därutöver säkras genom t.ex. omvänd auktionering. Att många frågetecken kring bio-CCS återstår innebär att utredaren sannolikt överdriver den kortsiktiga (2030) potentialen hos bio-CCS. Utveckling av incitament för bio-CCS som fungerar även sedan utsläppen inom EU ETS om 25-30 år helt eller nästan helt upphört, måste påbörjas snarast.
Verifierade utsläppsminskningar genom investeringar i andra länder
- Sverige bör bidra till klimatåtgärder i andra länder. För att driva fram ambitiösa NDCer från berörda länder, bör de utsläppsminskningar som uppnås dock inte räknas av mot svenska, nationella mål eller EU-krav, utan enbart tillgodoräknas de länder där minskningarna uppnåtts. De bör inte heller utgöra buffert för att klara ramverksmålen 2030/2040/2045. Urval av projekt i andra länder via offentlig upphandling bör prövas.
Tack Magnus för ett bra och välformulerat svar på remissen. Mitt svar på remissen ingår i Göteborgs Universitets svar, och handlar endast om de dränerade torvmarkerna.