Första biten på plats i EUs klimatpussel 2021-2030
Igår, 22/11, kom till sist den första biten i det regelverk som ska styra EUs klimatpolitik efter 2020 på plats. Efter vissa mindre justeringar godkände medlemsstaternas permanenta representanter i Bryssel de ändringar av direktivet om utsläppshandel som regeringarna och Europaparlamentet i huvudsak enades om redan för ett par veckor sedan. 25 länder röstade Ja, 1 land (Kroatien) röstade Nej och 2 (Polen och Ungern) lade ned sina röster, en betydligt stabilare majoritet än när regeringarna på egen hand i februari formulerade sitt förhandlingsbud. Utslaget återspeglar de eftergifter bl.a. den polska regeringen drivit fram. Redan tidigare hade regeringarna och parlamentet enats om de justeringar som ska gälla flyget inom utsläppshandeln,
På tisdag ska Europaparlamentets miljöutskott, ENVI, ge sitt formella klartecken till uppgörelsen. Den 19 december möts unionens miljöministrar för en sista formalitet.
Redan på tisdag ska dock ytterligare ett par viktiga klimatpolitiska beslut tas i parlamentets industriutskott, ITRE. Det ena gäller parlamentets förhandlingsposition om energieffektiviseringsdirektivet, det andra de delar av förnybartdirektivet som inte gäller miljökrav (”hållbarhetskriterier”) på förnybar energi.
——————————————–
Huvudpunkterna i de nya reglerna för utsläppshandeln:
– Utgivningen av nya utsläppsrätter (EUA) kommer från och med 2021 att varje år minska med drygt 48 miljoner mot idag drygt 38 miljoner – formellt sker detta genom att den s.k. linjära reduktionsfaktorn, LRF, höjs från 1,74 % till 2,2 %. Konsekvensen blir att den totala, framtida utgivningen från 2013 minskar med 9 miljarder EUA (från 58 till 49 miljarder EUA) och att sista datum för nyutgivning flyttas bakåt från 2067 till 2057. Flyget kommer att omfattas av samma nedtrappning – även utgivningen av de speciella flygutsläppsrätterna, EUAA, upphör 2057.
– Av den samlade utgivningen kommer 57 procent att auktioneras ut (i huvudsak på medlemsstaternas uppdrag), medan övriga 43 procent delas ut gratis till tung industri och fjärrvärme. Gratistilldelningen till industrin kommer att styras av riktmärken, kopplade till den mest koldioxideffektiva tiondelen av anläggningarna inom en bransch, och kommer att strypas med minst 0,2 och högst 1,6 procent per år. Fjärrvärmens tilldelning kommer att minskas snabbare, i linje med LRF. Om de 43 procenten inte skulle räcka för alla anläggningar som uppfyller kraven, kan auktionsandelen minskas med ytterligare högst 3 procentenheter till 54 procent.
– Så länge antalet oanvända utsläppsrätter som finns ute på marknaden (Allowances In Circulation, AIC) överstiger 833 miljoner, kommer t.o.m. 2023 varje år 24 procent av auktioneringspotten att placeras i vänteläge i den s.k. marknadsstabilitetsreserven, MSR. Denna avsättning upphör när AIC sjunkit under 833 miljoner. När AIC understiger 400 miljoner kommer i stället auktioneringspotten årligen att tillföras 100 miljoner från MSR, ända tills reserven tömts.
– Om antalet utsläppsrätter i MSR 2024 överstiger det antal som auktionerades ut under 2023, kommer hela det överskjutande antalet att automatiskt annulleras (gissningarna säger att ytterligare kring två miljarder utsläppsrätter därmed kommer att tas ur systemet). Denna automatiska annullering kommer därefter att genomföras årligen de år MSR innehåller fler utsläppsrätter än vad som auktionerats föregående år.
– Länder som stänger kolkraftverk kan därutöver avstå från att auktionera ut utsläppsrätter motsvarande fem års behov hos den stängda anläggningen.
– Några hundra miljoner EUA kommer att säljas för att finansiera en Innovationsfond, varifrån länder och företag kan söka pengar för teknikutveckling inom förnybar energi, effektivisering och koldioxidlagring.
– Ytterligare några hundra miljoner EUA kommer att säljas för att finansiera en Moderniseringsfond, som ska användas för att modernisera energisystemen i unionens fattigare länder i öst. En nyhet är att pengarna också ska kunna användas för arbetsmarknadspolitik i regioner som är särskilt beroende av koldioxidtung industri. Dessa ”Just transition”-pengar ska gå till omskolning och nyföretagande i dessa regioner.
– Om sjöfarten sägs att dess utsläpp ska omfattas av någon sorts prissättning eller reglering från 2023, införd antingen via FNs sjöfartsorgan IMO eller av EU.
För svensk industri betyder uppgörelsen att de flesta berörda företag under ytterligare ett antal år kommer att få fler utsläppsrätter än vad som krävs för att täcka utsläppen, detta gäller särskilt massa- och pappersindustrin. En oväntad vinnare är dessutom svensk fjärrvärme, som knappast längre använder några fossila bränslen, men ändå kommer att få gratis utsläppsrätter ända tills utgivningen upphör – en lösning som fortsatt sänker de svenska fjärrvärmetaxorna.
Att man inför en automatisk annullering innebär att det numera är meningslöst för enskilda, företag eller stater att köpa in och annullera utsläppsrätter – det enda som händer om man gör detta är att det antal som ändå automatiskt kommer att annulleras minskar en aning. Det är således inte längre en fungerande metod för att skärpa EUs klimatpolitik. Varje gång man låter bli att flyga eller på något annat sätt bidrar till lägre utsläpp skärps däremot politiken eftersom den automatiska annulleringen då växer. Effekten är dock sannolikt inte så stor eftersom varje sådan åtgärd samtidigt sänker priset på utsläppsrätter, vilket minskar industrins incitament att hålla nere utsläppen.
Att Storbritannien troligen har lämnat unionen då utsläppsrätterna för 2018 ska lämnas in 30 april 2019, kommer sannolikt att lösas genom att de brittiska anläggningarna tvingas lämna in utsläppsrätter för 2018 redan i mitten av mars 2019, dvs. någon vecka innan Brexit. Utan en sådan lösning skulle Storbritannien i praktiken ha lämnat utsläppshandeln redan vid kommande årsskifte.
———————————————————
I Europaparlamentets industriutskott, ITRE, voterar man på tisdag den 28 november dels om förslaget till nytt energieffektiviseringsdirektiv, dels om huvuddelarna av det nya direktivet om förnybar energi.
När det gäller energieffektiviseringsdirektivet lär omröstningen kunna bli stormig och kaotisk. Förhandlingarna mellan partigrupperna har inte lett till enighet. Därför finns det på ett antal områden motstridiga kompromisser där motsättningarna i huvudsak går mellan å ena sidan de två högergrupperna EPP (där bl.a. moderaterna och kristdemokraterna ingår) och ECR (vars stomme utgörs av brittiska tories och polska PiS), och å andra sidan socialdemokrater (S&D), liberaler (ALDE), de gröna och vänstergruppen GUE/NGL.
Socialdemokrater, liberaler m.fl. vill att länderna ska vara skyldiga att energieffektivisera (40%) mera än vad Kommissionen föreslagit (30%), medan högergrupperna formulerat sig på ett sätt som innebär att energieffektiviseringen i praktiken blir helt frivillig. Denna skillnad i grundsyn återspeglas sedan i synen på direktivets detaljer där EPP/ECR föreslår massvis med kryphål och gummiparagrafer.
Lite senare voterar ITRE även om vilken position man vill att parlamentet ska inta i förhandlingarna om förnybartdirektivet. Denna förhandling har uppenbarligen skett i ett helt annat klimat för här finns breda uppgörelser över hela fältet mellan parlamentets tre tyngsta grupper, EPP, S&D och ALDE.
ITRE delar i parlamentet ansvaret för förnybartdirektivet med miljöutskottet, ENVI, som redan för några veckor sedan röstade fram förslag kring vilka miljökrav (”hållbarhetskriterier”) som man vill ska gälla för bioenergi. ENVI röstade då bl.a. för ett förbud mot palmolja och för en utfasning av biodrivmedel som framställts av livsmedelsgrödor.
ITREs omröstning berör därför i princip inte dessa delar av direktivet. Denna rågång visar sig dock svår att upprätthålla i praktiken.
ITRE och ENVI är ense om att målet bör vara att till 2030 öka den förnybara energins andel till 35 procent – Kommissionen föreslår 27 procent. I motsats till Kommissionen vill ITRE dessutom behålla ett särskilt krav inom transportområdet, och vill att 12 procent av den energi som används i transportsektorn 2030 ska vara förnybar. Huvuddelen, minst 10 procentenheter, ska komma från s.k. avancerade biodrivmedel, dvs. sådana som framställts av trä eller olika typer av avfall, resten från i huvudsak förnybar el.
[…] Första biten på plats i EUs klimatpussel 2021-2030 […]
[…] Första biten på plats i EUs klimatpussel 2021-2030 […]
Inför beslutet om de regler som för närvarande gäller för utsläppshandeln skrev Kommissionen: ”In order to encourage a more efficient generation of electricity, electricity generators could however receive free allowances for heat delivered to district heating or industrial
installations.” Går man på detta så har ett motiv för att gynna fjärrvärmen varit se till att den värme som utvinns i kraftverk inte enbart används för elproduktion (vilket ju är det typiska i större delen av Europa) utan även utnyttjas för uppvärmningsändamål. Den linjen har nog svenska politiker och svensk fjärrvärmeindustri gjort mera för att uppmuntra än polackerna…
Tack för bra svar.
Varför ska fjärrvärmesektorn få gratis tilldelning? Är det en eftergitft till Polen m.fl. eller ligger något annat argument bakom? Det kommer att leda till en snedvridning av värmemarknaden, fjärrvärme gynnas på bekostnad av alternativen (inklusive ’gröna’ alternativ som bergvärme, solvärme m.m.).
Ett första svar är att den beslutade lagstiftningen i princip gäller utan bortre tidsgräns, dvs i princip krävs inga nya beslut.
Lusläser man texterna inser man dock att det i praktiken måste till beslut före 2030 för att t ex förhindra att gratistilldelningen till tung industri helt upphör (eller varje fall hamnar i kaos) 2030. Den från klimatsynpunkt viktigaste regeln, dvs att nyutgivningen av utsläppsrätter kommer att trappas så att den helt upphör 2057, sker dock per automatik så länge inga andra beslut tas.
Dock finns det t ex skrivningar om sjöfarten utanför själva lagtexten som innebär att Kommissionen på ett eller annat sätt måste komma tillbaka med förslag som kan träda i kraft 2023.
Och för att EU till den översyn (”stocktake”) av Paris-avtalet med skärpta åtaganden som ska avslutas 2023, ska kunna lämna in ett löfte om tuffare samlade utsläppsminskningar än de minus 40% till 2030 som både det nu antagna ETS-förslaget och unionens s k NDC (Nationally Determined Contribution) till Parisavtalet bygger på, krävs att utsläppshandelsdirektivet skärps, i första hand genom en ännu snabbare nedtrappning av nyutgivningen av utsläppsrätter än den nu överenskomna.
Tack för en utmärkt genomgång!
En fråga: Ligger dessa regler helt fast till 2030, eller finns det möjligheter att justera under resans gång? Finns det (t.ex.) någon kontrollstation inlagd under perioden där revideringar kan göras?